Har som vana att alltid läsa Iltalehti på nätet när jag stiger upp på morgonen, vilket jag gjorde även idag. Blicken föll på en rubrik: Kun olet kuollut. Man kan inte läsa den artikeln på nätet, så gissa vad jag gjorde? Just det, rusa till butiken och köpte den, kände bara att jag måste läsa artikeln! Den handlade om vad det händer i kroppen när man dör, första minuten, timme, dygn, vecka osv.... Som om jag faaaan inte sku veta det redan? Jag vet inte längre hur många gånger jag googlat och sökt den informationen på nätet, gång på gång..... Som om det skulle hjälpa mej att förstå när pappa exakt dog, eftersom vi ju inte gjorde obduktion så har vi ju bara en ungefärlig tid att gå efter. Jag vet att pappa ännu sågs 23-tiden på kvällen, o nästa dag svara han inte i telefon vid 11-tiden, så nångång där emellan.
Känns som om det på nåt vis skulle kännas bättre om jag skulle veta att han inte behövde ligga så många timmar där död, och ensam, i sin lilla lägenhet. Jag tyckte inte att han var så kall, men i polisrapporten står det att han var stel och det syntes på nåt vis ut mot ryggen... Så ganska många timmar hade han väl varit där, liggandes under täcket, vilket förklarar kanske varför han inte var så kall. O det förklarar också varför hans arm inte föll ner fast jag ruska om honom.... han var redan så stel. Men på nåt vis hade dom fått ner armen, för den var inte uppåt mer när dom hämta ut honom på båren.
På tal om polisrapporten... borde inte anhöriga ha rätt att få hem den? Jag har nämligen bara fått läsa den när vi gick igenom hans papper med överläkaren. Är det nån som vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar