Igår kväll när jag halvlåg i soffan och slötittade på tv:n, kom jag plötsligt ihåg pappas telefon som jag hade lagt bort just före julen. Herregud den känslan när jag kom ihåg den!! Hjärtat pumpade som en galning innan jag var framme vid skåpet var den låg och ångesten spändes som ett bälte runt bröstet och tårarna brände bakom ögonlocken. Tänk om, tänk om….. Lyfte ut den, lika varligt som om det varit frågan om en guldklimp, och kollade: Jo, den var ännu vid liv, nippa nappa! Tack gode gud! Den skulle nog inte ha klarat sej över natten ens mera, så tom va akkun redan. Sen skulle den också ha slocknat, precis som pappas livslåga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar