Psalmer och begravningstankar

Vi vet alla säkert känslan när en låt, vilken som helst, helt enkelt bara fastnar i huvudet och man går och sjunger/nynnar på den, hela dagen, ibland till och med flere dagar. Beroende på vilken låt det är, så är det kanske riktigt roligt att nynna på den, men när det är psalmer som far fram och tillbaka i huvudet vissa dagar så är det INTE roligt!

Vissa dagar är helt hopplösa! Det börjar med samma på morgonen när jag vaknar, och oftast pågår det hela dagen. Säkert jätteroligt för Matilda att höra på psalmer hela dagen! Som tur är så vet hon ju inte vad det är för sånger *fnissar*

Allt som oftast är det två olika psalmer som tvinnar i huvudet, och det är dom vi hade på begravningen. Dom psalmerna som vi valde med min syster var psalmer som vi tyckte passade ihop med pappa. Vi lyssnade på olika psalmer, kändes som om vi gick igenom hela psalmboken, vilket vi ju nog inte gjorde, innan vi bestämde oss. Och det är dom här två psalmerna som far av och an i huvudet vissa dagar. Dom äldre barnen brukar lyssna, till en början tysta tittar dom på mej och liksom väntar att jag skall börja gråta, innan dom till sist frågar om vi inte kan byta sång nu.

Pappa var inte gudlig, inte ens en liten gnutta, så vi hade aldrig pratat om dom här sakerna, vilket man ju borde göra. Minns ännu så tydligt att när pappa pratade här hos oss ännu dagen innan han dog, att han vill att det skall gå fort, att jag hade på tungan att fråga vart han ville bli begraven och hur? Men det kändes inte rätt att fråga, tänkte att tänk om han tror att vi går och väntar på att han skall dö, jag hinner nog sen senare fråga dom här sakerna. Haha!

Så, där stod vi med min syster, men en död far och hade inte en blekblå aning om var han skulle begravas eller skulle han brännas? Fan vilka svåra frågor egentligen! Vi diskutera saken fram och tillbaka, kändes som en evighet, vilket det absolut inte var, för 2 dagar efter att pappsen gått bort hade vi allting i princip fixat, bestämt och klart! Här kommer vi in i igen på den intressanta biten hur hjärnan fungerar i chocktillstånd!

Vi visste dock båda att pappsen oftast den sista tiden hade pratat om att flytta hem till Ekenäs tillbaka, så vi bestämde att han skall begravas i Tenala, i samma grav han redan begravt sin mamma, pappa och yngsta bror. Tanken på att han skulle brännas upp kändes äcklig just då, (idag är jag inte lika säker längre, funderar mycket på hur han nu ser ut, hur illa han luktar, är han helt oigenkännbar,) så en vanlig begravning fick det bli. Alla blommor skulle väljas, psalmer bestämmas, kläderna som pappa skulle ha i kistan eftersom vi var överens om att han skulle ha egna kläder på sej, vad skulle bjudas, begravningsannonserna fixas, osv osv. Allting blev bestämt i varje fall utgående av vad vi trodde att pappa skulle ha tyckt om! Och det känns bra, vi gjorde vårt bästa och vi hoppas att pappa är nöjd. Pappa fick komma hem till Ekenäs, dock inte på det sättet han hade hoppats på, men i fint "ekipagé" som han sa en gång. Hem, för att bli maskmat….