Julfrid

Kan inte fatta att om 24 timmar är julmaten äten, julgubben gjort sitt besök, barnen är trötta och nöjda och julen är i princip över! Har inte ens en liten gnutta julstämning, men det är väl inte så konstigt med tanke på att regnet har öst ner hela dagen. Om man nu skulle vakna från koma och titta ut skulle man tro att det är vappen i moron och inte julafton.

Allting är klappat och klart inför morgondagen. Till och med skinkan är färdig, vad den smakar är en annan sak, men den ser rätt så ok ut i alla fall. Som sagt, i morgon den här tiden är jag klokare.

Hur julen annars kommer att gå är ett stort frågetecken. Vi har ju gäster, men jag tror att pappas frånvaro kommer att finnas där i bakhuvudet hela jävla dagen. Vi skall gå till gravgården här i Lovisa i morgon, till den stora minnesstenen och tända ett ljus, men det är nog inte samma sak. Skulle mycket hellre ha velat gå till pappas riktiga grav, nu när där är sten och allt…. sitta en stund där och bara vara, få gråta i fred och låta ångesten komma ut. Tyvärr är det lite väl lång väg att köra fram och tillbaka. Istället går min snälla moster dit till den graven och tänder ett ljus från mej och för en hyacint dit. Åh pappa lilla…. tänk om vi detta vetat förra julen… men kanske ändå bättre att vi inte visste. Man skulle ju tappa förståndet skulle jag tro.

Julen… för mej har det alltid varit en helg som man är tillsammans med sina nära och kära. Som barn tyckte jag egentligen inte alls om julen, kändes som om det skulle ha varit en massa flängande hit och dit. Endera var jag hos mamma eller pappa på julafton och for till den andra på juldagen och sen skulle det faras till alla släktingar och hälsa på, inte alls roligt. Julmänska har jag blivit först när barnen kommit, och nu har jag satt dem i samma båt som jag själv var en gång. Som tur har jag fått ha dem nu 2 år i rad hos mej flera veckor runt julen så de har inte behöva dela på julen.  Mina tankar kommer dock att även denna jul, som så många andra jular, gå till alla de kvinnor och barn som hamnar rusa iväg till skyddshemmen.Så jag skall nog komma ihåg mina egna känslor som barn och ge mina älskade barn en bra jul även detta år, hur det än värker i hjärtat av längtan till pappa. Jag skall krama dem och älska dem, och tänka på hur lyckligt lottade vi är som har ett lugnt och harmoniskt  hem, var inget våld förekommer.

Nu drar sej den här tanten undan och låter julfriden sänka sej över huset. Skall krypa upp i soffan med ett glas rödvin och en skål ischoklad.

GOD JUL ALLA LÄSARE!