"Allt har sin mening"... att jag kom att avsky det uttrycket när pappa dog, kändes som om var och varannan sa det: "allt har sin mening". Då, när allt var som värst, mörkast, ja rent ut sagt för jävligt, kunde jag inte förstå hur det kunde ha någon mening med att pappa gick bort?! Varför måste nån gå bort för att nåt annat ska få en mening? Jaa-aa ni, vete fan om jag har blivit något klokare angående det uttrycket men nåt helt otroligt har hänt!! Men, jag kommer ju aldrig att få reda på om det har hänt därför att pappa är död, eller om det bara är ödet, eller vad det beror på, men men....
I det här skedet vet jag ännu inte hur saker och ting kommer att utvecklas och åt vilket håll det kommer att gå, men så mycket kan jag säga att det är en stor sak som har hänt i mitt och syrrans liv, en sak som kanske på något vis kommer att ändra en del av livet, igen en gång! Den här gången hoppas jag dock att det går åt det bättre hållet. Det är något som jag har vetat om så länge som jag minns, men har aldrig ens vågat tänka tanken att jag någon dag kommer "att få ha" det. Har dagdrömt, speciellt som yngre om det, men som äldre och förståndigare gett upp hoppet om det! När pappa dog, dog även det lilla hoppet att det kommer att hända... Men, kanske lilla älskade pappsen hade sitt finger med i spelet och har gjort sitt när han sitter där på molnkanten i Nangalia, med svirveln i den ena handen och en Sandels i den andra. Hade bara önskat att han hade fått vara med här och uppleva den glädje (och glädjetårar) som i alla fall jag känner, för jag tror att det var det här han önskade sej, innerst inne alla dessa år, fast han aldrig yppade om den saken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar