Pappa för 1 år sen

Idag är det ganska på dagen 1 år sen vi firade Jesses 6 års-kalas, så idag är det dags för hans 7 års-kalas. Tyvärr kommer ju pappa inte att finnas bland oss, så tankarna går till ifjol...

... när han kom, så såg jag genast att kvällen före hade hade dragit ut till långt in på moron, eller kanske börjat igen på förmiddagen.... vem vet... men han kom alltid, oberoende i vilket skick han var, men om ha hade lovat så kunde man tammefan veta att han kom, lika rufsig som alltid, ibland bara ännu lite mera än normalt och så var fallet fjol på kalaset. Men han höll på att driva mej till vansinne, för han frågade hela tiden hur jag mådde eller om jag hade mycket sammandragningar. Utan att ljuga så frågade han säkert 20 gånger hur jag mår! Jag höll helt enkelt på att bli galen! (Och dom sista dagarna innan förlossningen önskade jag inget annat än att han skulle ha ringt igen sina 10 gånger om dagen och för att fråga hur det är, men då var han ju redan död.)

Håret på ända, som alltid. Det här fotot hade vi även på begravningen, för det är precis älskade pappsen.

Hrm... väldigt okammat :)