Hemma igen...

Så är vi hemma igen efter några härliga vårliga dagar hos moster o hennes man. Även några besök "hos pappa" gjorde vi förstås. Idag när vi var  till gravgården var det varmt och skönt där, vinden kom inte riktigt till och solen lyste från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade. Det slog mej att pappa nog är nöjd med valet av gravgård men kom även att tänka på hur han skulle ha ringt till mej flere gånger per dag nu om han hade fått vara med oss för att berätta hur tidigt våren har kommit och ojat och våjat sej över att allt kommer att vara så tidigt utblommat. Pappa helt enkelt älskade våren, jag kan nästan våga påstå att det var hans bästa årstid: allting vaknar till liv igen och blir grönt! DET älskade han! Och så skulle han säkert ha kommit till oss för att hjälpa till och klippa äppelträd och dylikt som skall klippa, precis som ifjol när han klippte ner en stor del av grannens midsommarrosenbuske innan jag märkte vad han höll på med! Håhhåjajjjaaa....

Till syrran och hennes familj hann vi också på ett litet besök. Dom var nyss hemkomna på från södern så dom va bruna som pepparkakor, riktigt avundsjuk blev man ju.

I Tenala var våren redan i full gång, ännu längre än vad den är här hemma faktiskt. Nu är det många veckor innan jag åker dit igen så på dom veckorna kommer det att hända en massa i naturen.

Gården var jag hittar min inre frid, har lekt massor här som barn.