GOTT NYTT ÅR !

Så har ett helt år varit och farit igen då. Huhu, vart far den tiden? I det här året har det rymts så grymt mycket, både glada och sorgliga saker. En snabb tillbakablick på det gångna året:

Januari

• i början av månaden skrev jag och sambon under papprena på vårt nya hus
• i mitten av månaden flyttade vi ut från sambons hus och flyttade till en tillfällig lägenhet inne i stan i väntan på att flytta in i huset
• Emmi fyller 8 år, stora damen

Mars

• Jesse fyller 6 år
• i slutet av månaden flyttar vi igen, den här gången in i huset, jippii!

April-Maj

• vi renoverar invändigt lite och gör dom första ändringarna ute på gården
• i slutet av månaden blir jag på sjukledigt, eller rättare sagt: jag o magen blir på sjukledigt

Juni

Babyn ca 10 min gammal

• 16.6 går min älskade pappa hastigt och utan förvarning ifrån oss, lugnt och stilla somnade han in.
• 25.6 föds vår lilla efterlängtade dotter
• 27.6 pappas kistläggning

Pappa fick en kista med fåglar, naturmänska
som han var

Juli

• 13.7 pappas begravning

Augusti

• Matildas dop

November

• blir moster för femte gången!

Så jag kan lugnt konstatera att vårt år har varit en berg och dalbana, död och födelse om vartannat.

GOTT NYTT ÅR 2014 !!

Söndag

Så var det söndag igen, precis som om det sku vara nån skillnad för mej. Alla dagar flyter in i varandra, så ibland hamnar jag riktigt fråga om det är onsdag eller lördag. Och speciellt nu när barnen har varit hemma hela tiden så är jag heeelt råddig ibland. Men  i morgon far sambon på jobb igen och vi skall börja pynja lite för det kommande nyåret. Vi får trevliga gäster så det ska städas lite. I och med att det kommer gäster så blir det igen en gång massor med god mat och antagligen en champagne eller två. Men inom rimliga gränser eftersom vi har alla barnen hemma.

Lite raketer skall vi skjuta också, det hör liksom till. Ifjol var vi nere vid sjön och sköt, pappa var hos oss och också min syster med familj. Oj om jag bara hade vetat att jag aldrig mer kommer att få önska pappa ett gott nytt år… hade antagligen gjort saker och ting annorlunda…. skulle nog ha kramat om pappa, extra länge och hårt…

vardag igen

Då sku vi ha en helt vanlig vardag igen. På ett sätt skönt men på ett annat vis ledsamt: så mycket stress för en så liten stund egentligen.
för tillfället sitter vi i bilen på väg mot Jumbo för att shoppa. Eller det är barnen som ska handla, dom fick en massa presentkort. Så vi får äran att fara och trängas med alla andra skinktrinda människor på mellandagsrean.

Dit for den

Jaha, så var det över för den här gången igen! Menar förstår julen. Igen en gång har man ätit halvt ihjäl sej, som om man aldrig sku ha sett mat förr o man tror att magskinnet ska spricka i sidan som man är mätt. Frosseri kan man lugnt säga.
Var på dagen till minnesstenen här i Lovisa och tände ett ljus för pappsen. Usch va tungt det var, bläää. Lade ett ljus bland många andras ljus. Kändes på ett sätt lite fånigt för det är ju inte pappas egen plats så att säga. Borde ta och kolla med församlingen om det finns nån plats för minnrsplattor för dom som är begravda annanstans. I varje fall tände vi ljuset, stod där en stund och jag grät ju som vanligt och vi hoppades att det inte sku börja regna. Vi hann ju hem i alla fall innan regnet stod som spö i backen. Så ljuset lär nog va slocknat för länge sedan...

Senare mot kvällen när vi frossat nästan klart, kom Julgubben. Alla barnen fick massor med paket, fast vi köpt bara ett per man. Dom var nöjda och glada o det värmde mitt modershjärta!


Kanske man sku måsta sätta ögat fast. Sambon på jobb, Matilda sussar så sött sen länge, jesse drömmer om sin playstaton han fick o Emmi snarkar här brevid mej. I moron är det Jesses tur att sova brevid mej. I morgon kommer mamma & co, så frossandet lär väl fortsätta!

God fortsättning!

Julfrid

Kan inte fatta att om 24 timmar är julmaten äten, julgubben gjort sitt besök, barnen är trötta och nöjda och julen är i princip över! Har inte ens en liten gnutta julstämning, men det är väl inte så konstigt med tanke på att regnet har öst ner hela dagen. Om man nu skulle vakna från koma och titta ut skulle man tro att det är vappen i moron och inte julafton.

Allting är klappat och klart inför morgondagen. Till och med skinkan är färdig, vad den smakar är en annan sak, men den ser rätt så ok ut i alla fall. Som sagt, i morgon den här tiden är jag klokare.

Hur julen annars kommer att gå är ett stort frågetecken. Vi har ju gäster, men jag tror att pappas frånvaro kommer att finnas där i bakhuvudet hela jävla dagen. Vi skall gå till gravgården här i Lovisa i morgon, till den stora minnesstenen och tända ett ljus, men det är nog inte samma sak. Skulle mycket hellre ha velat gå till pappas riktiga grav, nu när där är sten och allt…. sitta en stund där och bara vara, få gråta i fred och låta ångesten komma ut. Tyvärr är det lite väl lång väg att köra fram och tillbaka. Istället går min snälla moster dit till den graven och tänder ett ljus från mej och för en hyacint dit. Åh pappa lilla…. tänk om vi detta vetat förra julen… men kanske ändå bättre att vi inte visste. Man skulle ju tappa förståndet skulle jag tro.

Julen… för mej har det alltid varit en helg som man är tillsammans med sina nära och kära. Som barn tyckte jag egentligen inte alls om julen, kändes som om det skulle ha varit en massa flängande hit och dit. Endera var jag hos mamma eller pappa på julafton och for till den andra på juldagen och sen skulle det faras till alla släktingar och hälsa på, inte alls roligt. Julmänska har jag blivit först när barnen kommit, och nu har jag satt dem i samma båt som jag själv var en gång. Som tur har jag fått ha dem nu 2 år i rad hos mej flera veckor runt julen så de har inte behöva dela på julen.  Mina tankar kommer dock att även denna jul, som så många andra jular, gå till alla de kvinnor och barn som hamnar rusa iväg till skyddshemmen.Så jag skall nog komma ihåg mina egna känslor som barn och ge mina älskade barn en bra jul även detta år, hur det än värker i hjärtat av längtan till pappa. Jag skall krama dem och älska dem, och tänka på hur lyckligt lottade vi är som har ett lugnt och harmoniskt  hem, var inget våld förekommer.

Nu drar sej den här tanten undan och låter julfriden sänka sej över huset. Skall krypa upp i soffan med ett glas rödvin och en skål ischoklad.

GOD JUL ALLA LÄSARE! 

Behovet av att hjälpa andra

Sen pappa dog har jag känt ett enormt behov av att hjälpa andra, främst mänskor som har det mindre bra ställt. Och nu skall absolut ingen missförstå mej och tro att jag simmar i pengar, för det gör jag/vi inte!  Har funderat ganska mycket kring det här och jag tror att det är nånting som skall håller på att processa i hjärnan och som hör ihop med sorgen. Grejen är den att jag har väldigt många gånger det senaste halvåret varit så arg på mej själv för att jag inte hjälpte pappa mera än vad jag gjorde. Dels "borde" jag kanske ha varit där och städat åt honom någon gång eftersom jag visste att pappa inte var en städmänniska hemma. Det roliga var att han mer än gärna hjälpte till att städa hos oss, eller hos syrran, men hemma  = NOT! En annan sak som jag kanske sku ha borde hålla mej mera framme med var att hjälpa pappa ekonomiskt i och med att han var arbetslös. Men han ville alltid låna pengar och han var alltid jättenoga med att betala tillbaka på just den dagen det var överenskommet. Och nu pratar vi inte stora summor, oftast rörde det sej om 20€. Varför i helvete tog jag emot dom pengarna, när jag visste att han behöver dom mera än mej? Det finns massor med saker som jag ångrar så bittert idag, men som tyvärr inte går att ändra på mera, vad gäller pappa.  Ok, pappsen var väldigt envis och ville inte riktigt bli hjälpt, han hade istället ett behov att hjälpa andra. "Skit i mej, huvudsaken ni har det bra", lite det intrycket gav han.

Nåja, nu då som sagt har jag haft ett enormt behov att på nåt vis få hjälpa andra. Och jag tror faktiskt att det är en fas som nu ingår i mitt sorgearbete. Jag har alltid haft lätt för att känna för/med andra som har det svårt eller lider, oberoende om det är barn i eget land eller ett Afrika-barn. Men, nu den här hösten har allting nått sin spets på nåt vis och jag och sambon har faktiskt gjort något för saken: Skickat julklappar till barn i Finland nånstans som annars inte skulle ha haft en ända julklapp att öppna på julen, (istället köpte vi bara en julklapp/eget barn) och sänt pengar till både Rädda Barnen och Barnsjukhuset 2017. Och vet ni, det känns jävligt skönt att veta att jag kanske med små julklappar/summor har gjort stor skillnad för någon! För tillfället funderar jag ännu på om jag skulle borde börja betala månatligen en liten summa till Rädda Barnen… får se, kanske jag gör det!

Men, jag kan i alla fall med gott samvete fira jul i år och jag vet att pappa tittar ner på mej med ett litet leende på läpparna och tanken: "något lärde jag henne i alla fall".

Var är snön?

Julen närmar sej nog med stormsteg. Svårt att förstå att det är julafton om 3 (!) dagar. I alla fall när man tittar ut genom fönstret skulle man tro att vi har första maj på kommande och inte julafton. Har ingen som helst julfiilis i år. Och det beror säkert dels på att pappa är borta och dels på vädret. Vi har bjudit sambons mamma, pappa, bror och hans fru hit på julen så att jag kanske lite skall kunna skingra tankarna på att pappa inte finns hos oss i år. Fast han inte var fysiskt närvarande de 2 sista åren, visste jag att han hade det bra hos min syster och hennes familj och behövde inte vara ensam. Och mat fick han, så mycket han bara orkade äta. Hittills i år har en så konstig tanke tagit form i huvudet som att pappa måste vara ensam i år, och dessutom långt nere under marken. Heeelt sjukt! Han är ju död och har absolut ingen aning om var han är… eller har han?? DEN tanken har slagit rot i huvudet på mej och vägrar att lämna mej.

Vädret ja…. det kan jag inget göra åt, men snö lär man ju inte se något av, fast jag hoppas in i det sista att det skulle komma ens lite snö på julafton. Alla paketen har vi paketerade och gömda lite varstans i huset, och paketen som vi köpt åt andra barn är utförda till rätta "tomtarna". Skinkan är i frysen och väntar på att tas fram och allting är liksom färdigt hemma, men icke sa nicke om julfiiilisen :(

På juldagen kommer mamma med sin sambo hit, så denna jul kommer att vara fylld av trevligt besök av nära och kära.

Betyg

Idag när jag sökte Emmi från skolan var hon arg som ett bi och hade nästan skruttat ihop betyget (tur att det var inne i en plastficka). Frågade vad som var galet: Jo, hade hade fått ett sååå skitbetyg (hennes egna ord). Jag måste ha sett ut som ett frågetecken, eftersom jag vet att hon är noga med läxor och kan faktskt räkna, läsa, skriva, ja allt, så hon veckla upp betyget med orden : se själv!! Tittade på det och kände att blodet rusa ner i tårna på mej med: alla hennes kryss var längst eller näst längst till vänster!! Trodde inte mina ögon! Men, efter en närmare titt på betyget hade dom ändrat ordningen på vad som var bäst eller sämst. På våren var det bästa längst till höger, men nu längst till vänster! Lite lurt allt skulle jag säga! Så innan vi kom hem hade jag mer än en nöjd tjej i bilen <3

Kan inte annat än vara stolt över mitt äldsta barn!

Julstök

Idag har vi haft julförberedelser så gott som hela dagen! Med samma på morgonen när jag fört barnen till skolan/förskolan var jag till butiken och handlade allting som bara gick att handla inför julen. I princip allt annat utom brödet och grönsakerna och frukter. Sen hem med alla kassarna och så började jag steka pyttesmå kötbullar. Så små gör jag bara till julen. Sen mera ischoklad, tredje eller fjärde satsen, har tappat räkningen. Mot kvällen bakade vi pepparkakor med barnen som vi sen garnerade och pyntade. Kanske julen kommer ändå även i år.

Julkort

Som så många år så har vi igen i år fått en massa julkort. Alltid lika trevligt, men tyvärr är jag inte lika pigg på att skicka som alla andra är. Jag lade av för många år, för oftast köpte jag hem dom, skrev dom, köpte till och med frimärken, men av nån underlig anledning fick jag dem aldrig iväg till postlådan! Dom blev alltid liggande på köksbordet, konstigt. Så, jag beslöt att jag inte ens ska försöka skriva/posta mera, dels gjorde jag ju en massa onödigt jobb, dels så for det ju en massa pengar rakt i soporna.

Men, idag damp det ner ett julkort, som värmde extra mycket! Och snälla ni, speciellt ni som skickat åt oss, ALLAS kort värmer och glädjer, men det här kortet värmde extra. Kortet var adresserat till mej med mitt namn på och en hälsning om en god jul och ett gott nytt år. Avsändaren "din fars gode vän och hans namn". Heeeelt fantastiskt! Och helt oväntat! Och jag vet att det var en mycket god vän till pappa här i Lovisa, pappa hjälpte honom med en del saker, dom fiskade tillsammans och tog visst en öl eller två tillsammans också nångång. Och jag minns även hans reaktion när jag måste ringa det bedrövliga samtalet till honom, som till så många andra, och berätta att pappa gått bort. Av nån anledning tyckte jag helt enkelt att det var hemskt! Fyy usch…

Pappa hade även en god vän i Ekenäs som han hade känt i många år, dock de senare åren kanske inte varit i så mycket kontakt eller umgåtts, men alltid pratat om honom med värme. Samtalet till honom bävade jag också för, kände mej helt livrädd och hjärtat pumpade när jag knapprade in hans namn i pappas telefon. Även av honom och hans fru har jag fått många fina ord på vägen de gångna månaderna och till dom skickar jag också många varma tankar så här inför julen. Ni är ALLA guld värda!

Ett halvt år

Ett halvår har gått sedan pappa revs ifrån oss, hastigt och alldeles för tidigt. Ibland känns det som en evighet sen han dog och ibland känns det som om det sku ha varit förra veckan. Ångesten som kommer bara jag tänker tanken att han är död, eller bilden som rullar framför mina ögon hur han såg ut när han låg död i sängen… håhå gott folk, undrar bara när det skall lätta….

Det är så mycket som har hänt sen han försvann, det har varit mycket sorg, men även mycket glädje, med tanke på att vi fick lilla-vilda-Matilda. Men på nåt vis känns det som om jag faktiskt inte har kunnat glädja mej till 100 %, inte för någonting och inte på ett sånt vis som jag skulle ha gjort om han inte skulle ha dött. Och jag vet att det är massor som har hänt som pappa skulle ha varit så oerhört glad och stolt över, om han bara hade fått vara med oss och uppleva alla dom här sakerna. Därför kan jag bli så förbannat arg på honom ibland! Känns som om jag skulle kunna skrika och gorma åt honom om han sku stå framför mej. Varför sku han lämna oss? Varför dog han? Varför gjorde han på det här sättet? Varför, varför, varför???? Blodet rusar och tankarna far med ilfart i huvudet en stund innan jag igen lugnar ner mej och inser att man nog inte själv väljer när man vill dö i hjärtattack. Inser att jag vet att pappa kanske inte just nu sku ha vilja dö OM han skulle ha fått bestämma. EN sak har jag dock blivit ett med: Jag är innerligt tacksam att pappa fick dö som han ville : fort som bara fan utan att själv fatta vad som händer och utan smärta!

urk fyyyy

Håhå, vilken jävla dag :( Var ut och äta igår med jobbarkompisarna och det var säkert nåt fel på maten. Har mått så dåligt idag… eller kanske det var fel på vinet, ölet, cidern eller likören? Mår nog skunk (Pippis uttryck). Men roligt hade vi och det är väl det som är huvudsaken! Och det var så trevligt att se alla, speciellt dom som jag jobbar med sida vid sida. Vi hinner aldrig skvallra när jag är och handlar, men igår hade vi många timmar tid att riktigt skvallra lös!

Pappas doft

Var idag i källaren och fick plötsligt, helt ovänt, en sån lust att få känna pappas doft. Den kom från ingenstans men den va sååååå stark. Sambon lyfte ner lådan var pappas skolväska med en del av hans skolhäften och hans Adidas collegerock är (otvättad). När vi redde upp hans lägenhet så kunde jag bara inte kasta bort den, och inte min syster heller, och jag tog hem den och packade ner den i en låda. Och nu fick jag en så stark lust att få känna hans doft…

Lyfte försiktigt upp den och begravde näsan i den…. oooh vad gott den doftade! Det var inte helt samma doft i den längre (den hade tagit upp lukt från källaren), men den fanns där! Gud vad gott den doftade, nästan precis som pappa doftade! Satt en stund med näsan begravd i den, grät bittra tårar och kände mej oerhört tacksam över att han varit min far, i vått och torrt, och älskade mej precis som jag är, med alla mina fel och brister.

Det lider mot jul

Det lider mot jul, vare sej man vill eller inte. Den här julen kommer onekligen att vara helt annorlunda än alla andra jular hittills. Dels har vi lilla vilda Matilda, vilket är supermysigt, men dels är pappa borta. Han var de 2 senaste jularna hos min syster, så hans fysiska närvaro kommer inte att vara annorlunda, men inom mej vet jag ju att han inte heller är hos min syster. Och hela faderullan med julen kommer att kännas annorlunda, herregud ingen som ringer var och varannan minut och frågar om jag kommer ihåg skinkan som är i ugnen :)

Har lyssnat på julsånger (jo, faktiskt) nu några dagar här hemma med Matilda, och vissa av sångerna får  tårarna att bränna bakom ögonlocken och klumpen att växa i bröstet. Och det är just dom sångerna jag vet att pappa tyckte om. Det konstiga är att fast pappa var finsk, fast han nu aldrig prata finska med oss barn, så gillade han svenska sånger mera än dom finska.

Inkommande måndag är det ett halvt år, ETT HALVT ÅR (!!) sen pappa dog. Vart har tiden tagit vägen? På ett vis känns det som en evighet sen jag såg pappa, eller prata med honom, men på ett annat vis känns det som om tiden skulle ha stannat. Eller, som sambon sa, "snart är det ett halvår sen Matilda föddes". Just det, fortsättningsvis ser jag tydligen bara den sorgliga, dystra, mörka sidan av allting, TROTS att det är ett halvår sedan jorden för en stund upphörde att snurra. Det är väl bara att inse att det kanske är så som alla sa för ett halvår sen: Tiden läker alla sår, och allting har sin "mening". Tyvärr har jag inte ännu kommit underfund med den "meningen" med att pappa dog.

Jul, jul, jul...

Idag har jag städat och torkat damm i hela huset för att vi skulle kunna julpynta när barnen kom hem. Städat o fejat hela dagen, men inte torkat skåp, bakom spisen eller på andra helt galna ställen som min mamma alltid gjorde. Om mina gäster som kommer på julen går i mina skåp och tycker att dom är orediga, ja då kan dom själva börja städa dom då! Jag kan nog plocka fram dammtrasan åt dom :)

Men, julpyntandet ja…. *suck* Det hela började redan när jag plockade fram alla de gardiner vi köpte förra till julen till det "gamla" huset. Tror ni dom passar hit? Haha, det va nog pyttsan de, skuuuuuuunk som Pippi skulle ha sagt! Dom gardinerna vi hade i förra huset i vardagsrummet såg ut som dvärggardiner här och så var det med alla gardiner. Så fick i rask takt börja leta efter nya gardiner/tyger. Och min rara svärmor sydde åt mej, snäll som hon är. Och vi plocka fram lådan med julpynt, fulla av iver, när barnen kom hem och satte igång att pynta. Tittar mej för tillfället omkring och undrar vart i hela världen alla pynt är? Dom helt enkelt drunknar hit i det nya huset. Det pyntet som var passligt i det "gamla huset" är nu bara en droppe i havet här! Grrrr…

Tur att vi köpte en överstor plastgran till det gamla huset, kanske den ser ok ut här, bara vi hittar den lådan någonstans!

Presentask

Här är en presentask som jag har vikt av en stor dubbelsidig kartong. Om jag minns rätt var det 28cm x 28cm, men är inte helt säker. Men ju större kartong, desto större ask.  In i asken lade jag ett presentkort och utanpå lade jag med små söta klädnypor fast grattis-kortet.

Här är asken färdigvikt. På flikarna har jag mätt och klippt ut några lager rosa och vit kartong, den biten som kom utanpå var alltid lite minde än den som var under. Den sista rosa kartongen har jag rivit. Kanterna färgade jag med svart färgpenna för att få ett lite schaskigt intryck.

Så här ser asken ut ihopvikt. Lade den ännu i press att den blev så gott som helt platt.

Så här såg den färdig asken ut, klar att ge bort! Inuti alltså ett presentkort.

 Närbild på kortet

Härliga snöiga lördag

Idag har vi haft en lung och skön lördag jag och Matilda. Sambon var på jobb på dagen och vi töser var i stan och strosa i butiker lite och tittade på alla härliga julpynt. På kvällen har vi bara tagit det lugnt och myst, alla ljusen brinner och snön dalar utanför fönstret, sakta och stilla. Lilla Matilda sover, sambon i bastun och jag chillar med mina nya "kvällspåpår"

påpårna

på fötterna och ett glas rött. I morgon kommer mina andra småttingar och denna gången blir dom lite på 5 veckor! på "what to do"-listan står det julpyntning, julpyntning, ännu mera julpyntning, julbak, julstök och JUL. Kan livet bli så mycket bättre? Omgiven av sina älskade och nära och kära!

Mina tankar går till min sis som ligger på sjukis i Ekenäs för blindtarmen. Allt skall hon nu också måsta gå igenom… Kämparkramar till henne och jag hoppas hon inte har alltför ont i natt. I morgon blir det antagligen operation.

Gravstenen

Igår kom vi hem från Ekenäs, därför har jag inte bloggat så flitigt de senaste dagarna. Vi har varit några nätter i Tenala hos min moster och så hälsat på hos min syster och hennes familj ( o lilla gosia Moa) och förstås har jag "hälsat" på hos pappa varje dag vi där. Och äntligen hade hans egen sten kommit!

Alla dom gångerna som jag hittils har varit vid graven, har det på något vis känts konstigt att lägga dit blommor som jag visste att pappa tyckte om eller tända ljus där när pappas namn inte har funnits där någonstans. Där har varit farfars och farmors namn (farfar har jag aldrig ens sett och farmor dog när jag var 4 år) och så min farbror som jag inte heller minns så mycket av. Och fast jag har vetat innerst inne, i djupet av min själ att min älskade pappa också ligger där nere under metertalet av mylla, så har det känts som om att han nog inte är där, eftersom hans namn inte finns där, det finns liksom inte nåt "bevis" på att han är där. Fast jag var på kistläggningen och såg att det var pappa som var i kistan och fast jag var på begravningen och såg när karlarna sänkte kistan ner i graven…. Ändå så har jag inte kunnat inse att pappa är där.

Men nu hade då stenen kommit! Det var det första vi gjorde när vi kom till Tenala så körde vi rakt till graven. Men gravgården är nog inget trevligt ställe att gå till när det är bäcksvart ute! *ryser* och där  var stenen, äntligen, efter alla dessa månader!! En egen liten minnesplatta lagd på graven framför stora stenen, med bara pappas namn på! Och det kändes som om någon sku ha slagit mej i magen med all kraft! Kippa efter andan och tårarna börja rinna längs kinderna! Det var som om det nu först skulle ha sjunkit in i min motstridiga hjärna att pappa faktiskt finns där, han kommer inte tillbaka mer. Kanske jag nu äntligen kan gå vidare i sorgen eftersom det har känts som om inget kommer ut mer, allting blir bara en stor klump i bröstet. Men kanske nu….

kalasat

Nu har vi varit på 60 årskalas och ätit oss halvt fördärva på goda kakor; smprgåskakor i olika ertappningar och kakor av alla de sorter. Håhå, vart orkar man egentligen sätta all mat? Jag bara undrar? Kakor, kakor och ännu mera kakor! Och nu avslutar vi denna kväll med lite champagne <3

… and it´s down!

Jihaa!!! Den e döööööd!!! Trallallaaaa!!! Trodd aldrig att jag sku bli såååå glad över att ha dödat någonting, i eget hus dessutom, men det här kändes bra! Tyvärr har jag ingen bild att sätta upp, sambon var snabb i vändningen och förde ut den innan jag ens hade vaknat. Men, huvudsaken är ju att den inte kommer flere gånger. Stor hade den dessutom varit, yäck!

Slutet gott, allting gott! Nu skall jag fara och köpa ny uppsättning kryddor!

The mouse in our house

Vi har fått en olaga hyresgäst, en jävla MUS! :( Hyj fyyyyyyyy faaaaan! Märkte igår när jag öppna lådan var vi har våra kryddor att många av påsarna var sönderätna och kryddorna var runt i hela lådan. Nice! Som tack hade den lämnat skit efter sej, förbannat ändå! Nå, vi kasta bort det som var påätit, städa lådan och sambon gick ner i källaren och hittade var den högst antagligen slapp in i huset. Händig som han är så stängde han igen hålet och vi hoppades på att vi fick den utfryst.

Jovisst, i några timmar hörde vi inget av den, ända tills kvällen var det tyst. Vi hoppades på att den dött av all chili den hade ätit, men nixpix! Barnen sov, sambon på jobb och DÅ hörde jag hur det prassla i lådan igen! Aj saaaakeli att jag blev arg! Smög mej  fram till lådan och lyssnade och, jovisst, festen var i full gång igen! Tror ni jag våga öppna lådan? Rätt gissat; det gjorde jag ju inte :)

I förmiddags tog jag äntligen mod till mej och öppna lådan och på några nya kryddor hade fanskapet smakat och igen en gång lämnat sitt skit-tack. Idag blir det mord i vårt hus!

….fortsättning följer,…..

Julklappar

Har paketerat julklappar hela veckan. Nej, det har inte tagit hela veckan därför att det är många, utan för att jag har lagt ner ganska mycket tid på dom, tänkte att det är ju jättetrevligt att ge bort ett paket som också ser trevligt ut. Har försökt paketera dom på ett sånt vis att det inte finns två likadana. Endel av dem kommer att vara på samma plats på julen så det är ju mysigt tänkte jag om inte alla är lika :)
Tyvärr har blixten gjort sina fula spratt, men hoppas ni ser ideén i paketen i varje fall.

Här är dom 3 första som jag paketera. Tyvärr har blixten gjort det pappret som har bilder på sej mycket blankare än vad det är i verkligheten, Lite blank är det men inte så där mycket. Etiketterna är dom som jag pysslade tidigare (eget inlägg uppsatt om dem).
Paketet till vänster: det röda som går över paketet är spillbitar från det röda pappret.

Här är samma paket som på bilden ovan, bara lite närmare taget. Rosetten har jag knutit själv och satt fast på paketet med dubbelsidigt tape. Det har jag förresten använt till alla paket, det syns inte så det ser fint ut. Pappret har jag vikt in och passat så att papperskanten blir på endera vänster eller höger sida på paketet, inte mitt på alltså.

Här är 4 paket till. Igen gjorde blixten det mönstrade pappret superblankt :(
Den lilla grejen som jag limmat fast på "väskpaketet" måste nog bytas, den passar inte där som "lås".

Igen har jag använt rött paketpapper (spillbit) på det här paketet som är inslaget i brunt papper. Även paketrosetten är gjord av samma röda papper. Det bruna har varit mitt favoritpapper i år, får liksom lite gammeldags touch. Dessutom är det jättehållbart. Till det här paketet hör kortet som ligger hän ännu bara löst utanpå.

Här är igen det bruna pappret använt som omslagspapper och det röda pappret piffar upp paketet. På det här paketet har jag veckat det röda pappret innan jag lagt fast det på paketet.
Paketrosetten är gjord av brunt papper och 2 stripes rött pappet som piffar upp den lite. Har även använt prickigt "vanligt" paketband, lite bredare än det tunnaste bandet, som jag tvinant runt handen många varv, knutit fast på mitten och klippt upp öglorna som bildades och krullade dom. Några band splitta jag på hälften med sax. Måste nog köpa inom snar framtid splittaren som finns att köpa i butiken, det går säkert så mycket lättare med den. Silverbandet är riktigt tygband. Tygband har jag använt på alla paket i år (utom på väskan), ger en lite lyxig touch på nåt vis tycker jag.

Det här är ett enkelt paket som blir extra fint av att  jag har lagt lite tygband på det istället för vanligt paketband.



Hoppas ni blev ens lite inspirerade!