Pappas 60 årsdag

Idag skulle pappa ha fyllt 60 år. Det borde ha vari en dag fylld av glädje, skratt och prat. Istället är dagen  fylld av ångest, sorg, massor med tankar och tårar. Och frågan "varför" virvlar omkring i huvudet. Varför, varför VARFÖR i helvete ska livet vara så orättvist? VARFÖR?? Sku ha lust att skrika av ilska, men ingen lär nog ändå svara på den frågan, tyvärr. Det finns så många frågor som aldrig kommer att få svar... Minns hans 50 årsdag som igår, en glad fest med mycket gäster. Väntade Emmi då, så jag var där med magen i vädret :) Och han var så stolt över att bli morfar! O lika ivrig var han igen när Jesse var på kommande, och Moa. Även Matilda väntade han på, men han orka liksom inte riktigt ända fram. Ååååh va det är orättvist! Jag sku ha behövt pappa ännu, mina barn sku ha behövt honom och syrran sku ha behövt honom och Moa likaså.
Så istället för att fira honom så stirrar jag på ljuset som brinner i lyktan på den platsen var hans arbetshandskar blev med yxan. Han skulle ju komma tillbaka nästa dag och fortsätta jobba. Fan ändå! Känner mej som en jävla argbigga, en riktig bitterkärring.

Jag vet att jag har en massa sorg ännu inom mej... jag har inte låtit allt komma ännu. Började för 1 år sen hålla tillbaka gråten, pressa tillbaka tårarna.Varför? Jo, för att folk i min omgivning verkade börja tycka att det börjar räcka med mina tårar, o "du har ju Matilda ", det fick jag fan höra till lust och leda.  Istället för att hålla tillbaka borde jag ha låtit det komma, för jag har det framför ännu, det känner jag. Härom kvällen när alla gått och lagt sej och huset gått till ro och jag blev ensam vaken började jag helt hysteriskt gråta. Det bara kom, som en blixt från klar himmel. Efteråt kändes sej riktigt skönt, men klumpen har kommit tillbaka med rekordfart i bröstet. Drömmer på nätterna att pappa kommer tillbaka, han bara står där framför mej o sträcker ut armarna mot mej. Men genast när han kommit tillbaka så börjar mina vänners pappor dö istället. HELT GALET! Och så vaknar jag med ett ryck och jag tycker att jag kan känna pappas doft... Håller säkert på att tappa förståndet.

Skål pappa, snart ska jag tammesjutton ta ett glas rött för att fira dej! Love u <3

Sommaren 2008