Idag skulle pappa ha fyllt 60 år. Det borde ha vari en dag fylld av glädje, skratt och prat. Istället är dagen fylld av ångest, sorg, massor med tankar och tårar. Och frågan "varför" virvlar omkring i huvudet. Varför, varför VARFÖR i helvete ska livet vara så orättvist? VARFÖR?? Sku ha lust att skrika av ilska, men ingen lär nog ändå svara på den frågan, tyvärr. Det finns så många frågor som aldrig kommer att få svar... Minns hans 50 årsdag som igår, en glad fest med mycket gäster. Väntade Emmi då, så jag var där med magen i vädret :) Och han var så stolt över att bli morfar! O lika ivrig var han igen när Jesse var på kommande, och Moa. Även Matilda väntade han på, men han orka liksom inte riktigt ända fram. Ååååh va det är orättvist! Jag sku ha behövt pappa ännu, mina barn sku ha behövt honom och syrran sku ha behövt honom och Moa likaså.
Så istället för att fira honom så stirrar jag på ljuset som brinner i lyktan på den platsen var hans arbetshandskar blev med yxan. Han skulle ju komma tillbaka nästa dag och fortsätta jobba. Fan ändå! Känner mej som en jävla argbigga, en riktig bitterkärring.
Jag vet att jag har en massa sorg ännu inom mej... jag har inte låtit allt komma ännu. Började för 1 år sen hålla tillbaka gråten, pressa tillbaka tårarna.Varför? Jo, för att folk i min omgivning verkade börja tycka att det börjar räcka med mina tårar, o "du har ju Matilda ", detfick jag fan höra till lust och leda. Istället för att hålla tillbaka borde jag ha låtit det komma, för jag har det framför ännu, det känner jag. Härom kvällen när alla gått och lagt sej och huset gått till ro och jag blev ensam vaken började jag helt hysteriskt gråta. Det bara kom, som en blixt från klar himmel. Efteråt kändes sej riktigt skönt, men klumpen har kommit tillbaka med rekordfart i bröstet. Drömmer på nätterna att pappa kommer tillbaka, han bara står där framför mej o sträcker ut armarna mot mej. Men genast när han kommit tillbaka så börjar mina vänners pappor dö istället. HELT GALET! Och så vaknar jag med ett ryck och jag tycker att jag kan känna pappas doft... Håller säkert på att tappa förståndet.
Skål pappa, snart ska jag tammesjutton ta ett glas rött för att fira dej! Love u <3
P*skis-sidan firar 5 år, så dom har en massa olika grejer på gång där o jag tänkte delta även i en annan utmaning med ett annat kort. Det är Villakeju som står för sponsoreringen. Man skulle välja en bingorad och min rad blev : självgjorda blommor - nånting som har legat länge i pyssellådan - vintagebild. Bakgrunden har jag själv färgat in, första gången jag faktiskt gjort det. Det var riktig roligt, men inget jag kommer så jätteofta att göra. Stämplade runt kanten och embossade lite varstans. Vintagebilden är ängeln, dom beiga blommorna har legat länge i lådan och självgjorda blommor är uppe i vänstra hörnet och nere i högra.
I söndags kom vi hem från Ekenäs efter 2 veckors semester där. Den här gången var vi i den stugan som en gång tillhörde mommo, men som numera är mosters. Där latade vi oss 2 veckor, umgicks med vänner och var till syrrans "skäri" o hennes sambos "skäri". Låter bilderna tala för sej!
Kom hem inatt efter en vecka i soliga Bulgarien. Mycket god mat (o goda viner) har vi smällt i oss och bara njutit och latta oss i solen eller i poolen. En dag var vi till Old-Nessebar och en kväll till Sunny Beach och igår på shoppingrunda i Bourgas innan vi kom hem, men annars har vi bara varit vid hotellet. Ett jättestort komplex med massor av aktiviteter för barn från klockan 10 på morgonen till sena kvällen. Ännu vid 23-tiden på kvällen spelades det musik. Hotellet var All-inclusive så det känns som man inte gjort nåt annat än ätit och druckit hela dagarna. Barnen har fått äta så mycket glass dom bara orkat. En jättetrevlig resa på alla sätt och vis.
Idag är det 1 (!!!) år sen jag hittade älskade pappsen död i sin lägenhet. Ett helt jäkla år har gått och på nåt sätt känns det inte alls som om det skulle vara så länge sen. Kan inte fatta att det är så länge sen jag pratat med honom, eller känt hans doft. Har hans ena skjorta fortsättningsvis på soffan där nere och ibland brukar jag ta upp den o dofta på den när jag går förbi. Saknar honom så förbannat! Det riktigt river i kroppen o hjärtat som det tar ont. "Tiden läker alla sår" - hur länge ska det ta månne? Han sku ha haft så mycket kvar att ge ännu!
Mitt bloggande har liksom lite avtagit kan man säga, har inte alls nån iver. Dagarna går åt till att leka med Matilda, som nu kryper fram med ryslig fart och stiger upp på dom mest passliga och opassliga ställena och till att pyssla. Har äntligen fått min nya leksak, Big-shot och den är bara så roligt att jobba med. Lovar er ett blogginlägg med lite pysselsaker.
Resultat nr 3 har jag fått redan den 18.5, men som sagt, ivern finns inte att blogga. Resultatet var ganska så bedrövligt, men det visste jag ju. Sommaren närmar sej och det betyder mera grillande och lite annorlunda mat, och kanske en öl eller 2 i värmen, så....
Strålande eller hur? NOOOT!! Men, lite har jag nu då fått bort på 3 månader, inte alls så mycket i vikt som jag skulle ha velat, men på nåt vis känner jag mej ändå smalare och tajtare än tidigare. Resan till Bulgarien närmar sej med stormsteg! Men, det är bara lite på en vecka tills vi far så jag vet att det inte kommer att ändra så mycket på hur jag ser ut innan dess. Dagen innan vi far gör jag en sista kontroll och sen tar jag sommarlov även från bantningen och börjar igen på hösten. Mitt mål för sommaren är att jag inte skall få till några kilon, men jag behöver inte heller gå ner, så får se hur det går.
Äntligen verkar det som om sommaren skulle vara på väg! Helt härlig dag bakom oss: Vi var på en skön länk ledsamma på morgonen, sen åt vi en snabb lunch hemma innan vi satte flytvästarna på och var på sommarens första båtrunda till Svartholm. Matilda var för första gången och åka båt o hennes ögon var stora som tefat när vi susade fram över sjön. På Svartholm fick barnen leka en god stund innan Matilda blev trött och vi kom hemåt. Bra att vi hann få på henne flytvästen innan hon somna, och sov så lugnt o skönt hela vägen hem. På kvällen grillade vi (läs sambon grillade) och sen pysslade jag lite med dom äldre barnen när Matilda somnat för natten.
I moron är det resultatdag igen, en s*itdålig månad bakom, urk!
(Lyssna gärnan på låten här intill) VÅR!! Det är vår hörni! Den har kommit med full fart på bara några dagar, för nu har det också börjat dofta vår. När jag är ute o går kommer det en massa härliga blommiga dofter i näsan, underbart! Det här är dock också på ett vis en tung tid igen, eftersom pappa blev som ett litet barn varje vår, så full av glädje och iver igen efter en lång och dyster vinter. Hans blick blev på nåt vis ljusare och ja, han blev helt enkelt glad på ett helt annat vis än han var på vintern. Han gick omkring ute i naturen, synade träden och ringde och berättade att knopparna på träden nog är lite större nu än dom var i morse. O om våren kom tidigt, som den gjort i år, så "ojade o vojade" han sej över att allting nog är utblommat vid midsommar. Våren var helt enkelt pappas årstid. Tyvärr får han inte vara med oss den här våren och uppleva allt det vackra och gröna i naturen, för pappas tid var inne redan ifjol innan sommaren hade börjat på allvar.
Men jag är här den här våren, precis som så många av mina allra käraste och närmaste. Och jag känner för tillfället att jag börjar leva igen, efter en jävlig sommar i fjol och en lång och dyster höst och vinter. Och vet ni, jag är för första gången på över 10 månader tacksam för att jag lever och för allt som jag ännu har kvar. Är så innerligt tacksam för min sambo som stått ut med mej sen pappa dog, för jag har helt enkelt känt det som om att jag helt enkelt inte orkar, har inte lust, vill inte, bryr mej inte, fråga mej inte.... Har känts som om jag just och just har hållits flytande, med bara näsan ovanför ytan, och det är helt och hållet sambons förtjänst att jag inte drunknat. Drunknat bland ångest, tomhet, hjälplöshet, bitterhet, en djup och bottenlös svart sorg, miljoner tårar och en känsla av att ha blivit övergiven och ensam. Och allt detta uppblandat med en enorm lycka över en nyfödd baby, som en slags eufori vågar jag nästan påstå. Helt galet! Utan sambons stöd och hjälp vet jag faktiskt inte var jag skulle befinna mej idag.
Många, många gånger tidigare i mitt liv har jag tänkt tanken att pappa inte alltid kommer att finnas här och funderat hur jag skall klara det, men jag hade aldrig klarat av att tänka tanken särskilt länge för det tog så ont, alldeles för ont för att ens orka tänka på det, och hjärtat slog snabbare. Och nu har jag levt den känslan, andats den, känt den ända in i benmärgen, tvingats ta itu med den, känt och klämt på den, haft andnöd när paniken kommit rullande, tagit mej igenom gråtattacker och kämpat mej igenom ändlösa och sömnlösa nätter, men JAG LEVER, vilket jag inte hade trott att jag kommer att göra efter att pappa dött. Så illa hade bara blotta tanken redan känts. Jag lever, jag finns, jag andas! Och det gör så många andra mänskor också som jag älskar, älskar lika mycket som jag älskade pappa!
Sambon sade häromdagen lite försiktigt att han också har börjat se en liten förändring i mej: jag är mycket gladare och piggare än jag varit på mycket länge och jag börjar intressera mej för saker och ting igen.
Har dom senaste veckorna kommit till den instinkten att just den här exakt samma sorgen kommer jag inte behöva gå igenom en gång till. Pappa kan inte dö ifrån mej och lämna mej en gång till, det går inte. Och en sak som jag märkt att jag gjort den här våren, helt i tankarna: jag har gått och sett på knopparna på träden, för nu vet jag, även i den lilla dunkla vrån i hjärnan, att ingen kommer att ringa den här våren och berätta hur mycket knopparna växer varje dag <3
Så har det igen gått 1 månad sen förra resultatet. Tiden går så fort, i alla fall när man har roligt, eller hur brukar man säga?
18.4 ser ut så här:
SEN 18.3 TOTALT
Lår (under rumpan) = -3cm -5 cm
Rumpan (över skinkorna) = -3cm - 5,5 cm
Magen (bredaste) = -3,5cm - 8 cm
Midjan (ovanför naveln) = -3,5cm - 7,5 cm
1 lår = - 2cm - 3,5 cm
VIKT = -3,5kg - 5,4 kg
Sådär, så här ser det ut nu för tillfället. Vikten är nog en besvikelse, efter förra mätningen for det först 1,5kg på en vecka, sedan 800g följande vecka o sen futtiga 300g o veckan därpå steg vikten med 100g!! Ok, vi hade varit på kryssning och kom hem dagen innan jag steg på vågen, så det kanske förklarar saken. O det är alltså 2 dagar sen. Så vägde jag mej då idag, och då visade vågen 1 kg mindre än den visade för 2 dar sen! Jipii!! Hoppas vågen nu också skulle börja sätta lite fart på. Skriver ännu i min matdagbok, men, bör tilläggas, jag följer inte nån enskild diet slaviskt. I veckorna försöker jag hålla mej i ganska korta tyglar, så att jag kan unna mej kanske ett par glas vin på helgen eller lite goda ugnspotatisar. I veckan försöker jag hålla mej på den kalorinivån jag borde (med 700 kaloriers "för lite"intag varje dag), men på helgen gråter jag inte om det far lite över.
Nu är det då bara att blicka framåt och se vad följande veckor hämtar med sej!
Kom just hen från en trevlig kryssning, vi hade alla barnen med. Vi hade en Family-hytt beställt och vi rymdes hur bra som helst dit, med vagn och allt. Den är lite större än en normal hytt. Utsikt hade vi mot Promenade-sidan så barnen hade roligt att sitta där och titta ut på alla mänskorna som gick där långt nere under dem. Det var inte så mycket folk vilket var riktigt skönt. Man behövde inte stå och köa för att komma in och äta nånstans och det tog inte heller så farligt länge att få sin mat. Vi har ätit och druckit god mat, men känns nog i magen, uppsvälld som en ballong är jag. Det är nog säkert alla kolhydrater som man kastat in skulle jag tro, i o med att jag har försökt undvika dom ganska långt här hemma.
Igår på dagen när båten var i land tog vi det riktigt lugnt bara på båten. Vi var inte alls i land, istället lata vi oss, barnen fick vara och leka och så var vi och samma. Matilda tyckte också det var roligt att plaska lite. Vi var en stund ute på däck och våren har nog kommit till Stockholm redan. Solen värmde på ett helt annat sätt än här hemma. Kanske vi får njuta av våren på allvar nu till påsken.
Huhhhu säger jag bara! Efter 30 dagars plank - och buttchallenge är det över! Buttchallengen rullade på i samma takt dag efter dag, men plankan krävde nog en hel del av mej, OCH min viljestyrka! För 30 dagar sen när jag börja hade jag fullt upp med att orka med 20 sekunder! Och idag, den sista dagen, klarade jag av 5 MINUTER, på raka armar!! Jag kan ännu inte ens fatta det att jag, lilla jag, faktiskt klarade av det!? Håhå, jag är sååå stolt över mej själv att mitt skryt luktar säkert riktigt illa, men jag kan inte rå för det! Helt otrolig känsla! Var nämligen för flere dag redan helt säker på att jag inte kommer att orka nästa dag, och då var vi någonstans vid 3min30 sek. Igår var jag vimsig efter 4min30sek, kände mej som Kalle Anka: susade i öronen och framför ögonen kom det små fåglar flygande, så trött och slut var jag när klockan ringde att tiden var slut. I morse var armarna helt trötta efter gårdagen så jag var säker på, redan när jag började, att jag inte kommer att klara det. Vid halva tiden var jag färdig att ge upp, men ni som känner mej vet att när jag slår mej fan på nåt så gör jag det!
Hur som helst, det är över. Med butt-challenge kommer jag säkert att fortsätta, kanske inte alla dagar, men kanske varannadag. Nån annan challenge skall jag nog börja med, men först skall vi ge oss ut på kryssning, sen efter det. Kanske.
Så var det fredag igen! Vart tusan far dom här veckorna?! Kan inte fatta att jag nu har varit ca ett år hemma! Min mammaledighet tog slut i tisdags, vilket betyder att jag borde ha återgått till arbetslivet, men det kändes inte riktigt ännu i det här skedet. Jag håller istället nu 9 veckor ohållen semester och efter det blir jag en liten liten tid hemma och leker hemmamamma på vårdledigt. Det betyder ju att jag inte kommer att få egentligen någo pengar alls, annat än vårdledighetspengen som är hela ca 340€/mån... - skatt förstås, det får vi ju inte glömma! Hurra!!! Det är ju tur att hemmamammornas "arbetsinsats" ses som börda i samhället... eller så verkar det i alla fall, eftersom mamman/pappan inte får mera än ynka 340€ att leva på om man väljer att stanna hemma och fostra sitt barn själv. Undrar vad ett barn kostar per månad med alla kostnader i dagvård?! Antagligen en heeeel del mera än 340€!!
Dagarna här hemma går åt till att städa, laga mat, byka, håller efter alla mina busfrön och så tränar jag ju förstås. Det går otroligt mycket tid till det måste jag säga. Mina promenader tar allt från 1 timme till 1timme 45min, beroende på hur långt jag går. Sen på det kommer ännu det andra som jag tränar, (baken, magen och vaderna+ Abbe), plank-challenge och butt-challengen, vilka båda lider mot sitt slut. Det är nog en guds tur, för jag vet inte om jag klarar av plankan en ända dag till. Huhu säger jag bara. Men starkare armar har jag nog fått, det är ju en liten tröst ifall jag kollapsar ihop i morgon när jag inte orkar. Får se hur det går.
fredag 28 mars 2014
Jag har fixat en mat + bantningsdagbok. Tänkte att det kanske hjälper mej lite på traven att veta på riktigt vad och hur mycket man stoppar i sej. Och inte bara gå omkring och tro att man inte ätit sååå massor. Efter en dags uppskrivande så konstatera jag att kalorierna har jag ganska bra koll på, men det fetter, proteiner och kolhydrater måste jag kolla lite mera koll på. Så dagboken kommer att hjälpa mej på traven, hoppas jag. Sen är det ju en annan sak hur länge jag orkar hålla på att skriva, men den som lever han får se.
Häftet är ett vanligt häfte som man kan köpa i vilken affär som helst, men jag fixade lite till den i en stil efter egen smak.
Pärmen blev såhär. Bandet som hänger på sidan är fastlimmat på första sidan och det använder jag som bokmärke. Färgerna går i rosa (förstås när det är åt mej själv).
Pärmens insida täckte jag också in med ett rosa stadigt papper och kanterna färgade jag in med Distress inkas "old paper" färg. På samma vis gjord jag med bilderna jag limmade på vänstra sidan, Hope, Dream och Live. Den lilla lappen uppe till vänster är också med samma färg färgad. På den står mitt dagliga kcal-intag, samt kolhydrater, proteiner och fetter jag borde äta. Det kommer alltså att bli många lappar till :)
Har varit lite lat att blogga om allt pyssel som jag gjort. Pysslar dock för fulla muggar nästan hela tiden. Här nedan kommer 2 kort som jag gjorde i mars månad.
Det här kortet gjorde jag åt min lillasyster när hon fyllde 14. Hon hade själv bestämt vilka stämplar hon ville att jag skulle använda :) Det här är framsidan och kortet går att veckla ut. Papprets storlek är ca 30 x 30 cm. Alla stämplar som är använda är Portobello och pappret av samma märke.
Skar ett snitt och bigade sedan på mitten åt båda hållen. Papperet är här alltså med avigsidan uppåt och fliken som är skuren är vikt så att rätsidan syns. Det här är alltså kortbasen så att säga.
På första bilden har jag alltså täckt in framsidan med annat papper och lagt till tillskurna stämplar med lim.
Första sidan som syns när man öppnar kortet ser ut så här. Den högra delen viks alltså uppåt...
... och på den uppvikta sidan kommer det fram flaggor och en massa stämplar. Undersidan och hela nedre delen är nu alltså uppvikt. När man ännu viker den översta sidan åt vänster, (den med band och flaggor på)...
är kortet helt och i sitt stora format. På den högra sidan, var det är påklistrat 3 utskurna stämplade brev, stack vi in en sedel. På den vänstra sidan var det är små kuvert skrev vi av vem kortet var.
Närbild på kuverten
Flaggsidan. Kortbasen stämplad med en massa olika stämplar, 4 knappar fastsydda o vardera hörnen och ett blått band med rosett fastknutet runtom.
Blev ett riktigt roligt kort som blev uppskattat av mottagaren.
Ett helt vanligt kort till en kille som blev 12 med favoritfärg grön och lime. Skar ut en passlig kortbas i brunt och skar 2 mindre bitar av olika gröna som jag limmade utanpå. Några bilder och lite band och kortet var klart. Det rosa ni ser är min skärskiva, hör alltså inte till kortet!
"Allt har sin mening"... att jag kom att avsky det uttrycket när pappa dog, kändes som om var och varannan sa det: "allt har sin mening". Då, när allt var som värst, mörkast, ja rent ut sagt för jävligt, kunde jag inte förstå hur det kunde ha någon mening med att pappa gick bort?! Varför måste nån gå bort för att nåt annat ska få en mening? Jaa-aa ni, vete fan om jag har blivit något klokare angående det uttrycket men nåt helt otroligt har hänt!! Men, jag kommer ju aldrig att få reda på om det har hänt därför att pappa är död, eller om det bara är ödet, eller vad det beror på, men men....
I det här skedet vet jag ännu inte hur saker och ting kommer att utvecklas och åt vilket håll det kommer att gå, men så mycket kan jag säga att det är en stor sak som har hänt i mitt och syrrans liv, en sak som kanske på något vis kommer att ändra en del av livet, igen en gång! Den här gången hoppas jag dock att det går åt det bättre hållet. Det är något som jag har vetat om så länge som jag minns, men har aldrig ens vågat tänka tanken att jag någon dag kommer "att få ha" det. Har dagdrömt, speciellt som yngre om det, men som äldre och förståndigare gett upp hoppet om det! När pappa dog, dog även det lilla hoppet att det kommer att hända... Men, kanske lilla älskade pappsen hade sitt finger med i spelet och har gjort sitt när han sitter där på molnkanten i Nangalia, med svirveln i den ena handen och en Sandels i den andra. Hade bara önskat att han hade fått vara med här och uppleva den glädje (och glädjetårar) som i alla fall jag känner, för jag tror att det var det här han önskade sej, innerst inne alla dessa år, fast han aldrig yppade om den saken!
Så där ja, då har vi ett första resultat. Jag kommer inte att skriva utgångsvikten/måtten, utan jag kommer bara att delge hur mycket som försvunnit i kilon/cm. Vad jag väger eller hur stor jag är i omkrets är ju inte det huvudsakliga, utan om det hänt nåt är väl det som intresserar :)
Vikt: -1,9kg Lår: - 1,5cm Höft: - 2cm (mätt under skinkorna) Rumpa: -2,5cm (mätt över rumpan) Magen: - 4,5cm (mätt på det bredaste stället) Midjan: - 4 cm
Så här är ser det alltså ut efter 1 månad! Det som jag kanske inte är så nöjd med är vikten, men tur att man är lite insatt i dethär så att jag förstår att musklerna väger mera än fettet. En annan sak som gör att jag vet att det hänt nåt är att jag nu kan dra på mej jeansen utan att öppna varken knappen eller dragkjedan!
Sökte lite motivation åt mej här nu på förmiddagen och var hittar man det bäst? Jo, i klädskåpet! Letade fram några byxor som jag inte fått på mej på x antal år och vad tror ni hände? Jo, alla byxor fick jag ända upp, alla gick inte dock fast, men det hade jag inte ens väntat mej. I ärlighetens namn trodde jag inte att jag ens skulle få dom på mej, i o med att vikten inte gått desto mera ner, men tydligen har alla dessa borttappade centimetrar gjort sitt. 2 av byxorna är 3 (!) tumstorlekar mindre än dom jag har på nu, av samma märke, o jag fick dom till och med fast, fastän det inte kändes så skönt, så jag måste nog göra lite jobb ännu. På sidan om mitt motionerande och Abbe, så har jag en plank-challenge och butt-challenge på gång.
O det bästa av allt, sambon lovade att vi far o shoppa lite nya kläder på måndagen, jippii!
Fy urk vilket väder! Måste bara få klaga, blir så förbannad på detta piss-väder rent ut sagt. Först har vi väntat hela vintern på att det skall bli vinter, men icke. Sen, när våren är i full gång, ja men då kommer det först en sats snö, och nu på kvällen har det kommit igen, ganska mycket dessutom! Urk vad arg jag blir! Det är så svårt att kunna vara ute och motionera ordentligt när det är halt o jävligt att gå, man får inte riktigt nån ordentlig fart under tossorna. Och det betyder i sin tur att man inte förbränner några kalorier när man inte kan ha gasen i botten hela tiden.
I morgon är det en månad sen jag ställde mej på vågen och tog lite mått här o där. Skall bli intressant att se vad resultatet nu är, spännande....
Så är vi hemma igen efter några härliga vårliga dagar hos moster o hennes man. Även några besök "hos pappa" gjorde vi förstås. Idag när vi var till gravgården var det varmt och skönt där, vinden kom inte riktigt till och solen lyste från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade. Det slog mej att pappa nog är nöjd med valet av gravgård men kom även att tänka på hur han skulle ha ringt till mej flere gånger per dag nu om han hade fått vara med oss för att berätta hur tidigt våren har kommit och ojat och våjat sej över att allt kommer att vara så tidigt utblommat. Pappa helt enkelt älskade våren, jag kan nästan våga påstå att det var hans bästa årstid: allting vaknar till liv igen och blir grönt! DET älskade han! Och så skulle han säkert ha kommit till oss för att hjälpa till och klippa äppelträd och dylikt som skall klippa, precis som ifjol när han klippte ner en stor del av grannens midsommarrosenbuske innan jag märkte vad han höll på med! Håhhåjajjjaaa....
Till syrran och hennes familj hann vi också på ett litet besök. Dom var nyss hemkomna på från södern så dom va bruna som pepparkakor, riktigt avundsjuk blev man ju.
I Tenala var våren redan i full gång, ännu längre än vad den är här hemma faktiskt. Nu är det många veckor innan jag åker dit igen så på dom veckorna kommer det att hända en massa i naturen.
Gården var jag hittar min inre frid, har lekt massor här som barn.
Idag är det ganska på dagen 1 år sen vi firade Jesses 6 års-kalas, så idag är det dags för hans 7 års-kalas. Tyvärr kommer ju pappa inte att finnas bland oss, så tankarna går till ifjol...
... när han kom, så såg jag genast att kvällen före hade hade dragit ut till långt in på moron, eller kanske börjat igen på förmiddagen.... vem vet... men han kom alltid, oberoende i vilket skick han var, men om ha hade lovat så kunde man tammefan veta att han kom, lika rufsig som alltid, ibland bara ännu lite mera än normalt och så var fallet fjol på kalaset. Men han höll på att driva mej till vansinne, för han frågade hela tiden hur jag mådde eller om jag hade mycket sammandragningar. Utan att ljuga så frågade han säkert 20 gånger hur jag mår! Jag höll helt enkelt på att bli galen! (Och dom sista dagarna innan förlossningen önskade jag inget annat än att han skulle ha ringt igen sina 10 gånger om dagen och för att fråga hur det är, men då var han ju redan död.)
Håret på ända, som alltid. Det här fotot hade vi även på begravningen, för det är precis älskade pappsen.
Ikväll är det dags för barnkalas igen. Denna gången är det Jesse på tur. Hans riktiga dag var redan på onsdagen, men ikväll har han kalas för några från lekis och i morgon är det dags för "gamlingarna". Har nu lagat coctailpinnar en hel hög, och när sambon vaknar ska det börja städas. En av Jesses väns pappa är superallergisk för hundar, så det måste verklige städas noggrant i varje vrå!
Det här kortet fick han av oss, spiderman fan som han är. Där var det är instucket ett vitt papper, var det instucket en sedel åt födelsedagsbarnet.
Ett kort till som jag gjorde som en beställning. På den lilla bilden som ligger bredvid kortet som det är en pil på, så i det lades en peng fast med klämmare och stacks in emellan pappren. (se nästa bild)
Bläää, idag ha varit riktigt en äkta kakka-dag kan jag lugnt påstå. På förmiddagen när ja sku fara ut o gå, så börja det komma stora fula vita blöta fladdor uppifrån! Så jag blev bekväm av mej och tänkte att jag inte far ut i det där skitvädret, och drog istället ett svettigt 40 minuters pass på min "Abbe" . men nu senare har jag ångrat mej och känt mej meeeer än lat! Inte far det ju ett ända jäkla kilo på det här viset! I morgon blir det väl att ta 2 varv istället för ett kanske.
Titta ut genom fönstret o trodde nästan inte mina ögon: SNÖ!? Man blir ju riktigt på dåligt humör! Här har vi gått hela vintern och väntat på snö, o nu när alla vägar är torra och backen bar och fin, ja se på satan, då kommer det snö! Blir ju riktigt arg! Om det inte har behagat att komma tidigare så sku de banne mej inte behöva komma nu heller .
Så var det ferdagkväll igen och den här "arbetsveckan" har farit. Sambon har faktiskt varit hemma nästan hela veckan han också, så hans jobbvecka börjar i morgon. Det som varit annorlunda denna vecka är fast Emmi o Jesse har varit hos sin pappa så har jag haft fullt program. I natt och hela dagen idag hade vi en av mina syrrors lilla tjej här hos oss, o hon är bara så go o rar o snäll! På onsdagen hade vi mamma med sambo här och äta och dom blev övernatten eftersom vi ju måste ha ett (eller två) glas vin till maten. Och på tisdagen var jag barnvakt nån timme åt samma lilla tjej som vi hade i natt här. Och så har jag ju tränat, tränat.... huhu säger jag bara om inte vågen börjar ge med sej snart!
Hoppas det är över denna gången, magsjukan alltså. Alla andra utom Jesse och Matilda har haft och jag hoppas att dom slipper. Det är ju bara för äckligt! Själv mådde jag igår hela dagen jätte illa innan det sen braka löst just när Finlands bronschmatch börja. Men det var fint gjort av Lejonen och en fin avslutning för Selänne!
Voj sjukstugan ändå! Emmi ha börjat spy! Usch fyyy! Och Matilda är snorig som bara den och min lillasyster som är här säger att hon också mår illa, själv har jag dock bara sjuk hals och Jesse är helt frisk ännu i alla fall. Får se hurdan natt vi har framför oss...
Idag har jag tränat igen, ca 30 minuter på Ab Doer´n och så var jag på en supersvettig vagnlänk med Matilda på dagen. Mina magmuskler ropar på hjälp, sådär passligt, inte för mycket, så jag vet att jag nog kommer ur sängen i morgon. Mina lår har har också fått sej en liten törn känner jag :) Det är de som är så superroligt med Ab Doer´n: fast man sitter så verkar man ändå träna hela kroppen och det är så roligt! Lite "hyötyliikunta" fick jag också när jag dammsög hela huset. Hoppas bara att det snabbt börjar visa någo resultat så att jag inte tröttnar, eller att mitt problem med köldkörteln lägger käppar i hjulet på mej. Våg har jag inte så det är bara att gå efter måttbandet.
På eftermiddagen kom min minsta lillasyster hit så nu får jag rå om henne några dagar.
Idag har vi spenderat många timmar på Hoplop. Dom större barnen orka springa nästan 4 timmar innan vi for hem och lilla-vilda-matilda hade också hon såååå roligt! Länge satt hon bara nöjd i sin vagn och titta sej omkring med stora ögon innan hon fick fara i baby-bollhavet. Och vad hon hade roligt! Hon riktigt tjöt av skratt!! Oj vad vi alla hade roligt åt henne så det fick henne säkert att schåpa sej ännu mer, lilla hjärtat mitt. Emmi o Jesse hade nog också dom så roligt och var så nöjda efteråt.
På hemvägen körde vi en sväng via Citymarket i Borgå, och barnen fick köpa lite lego för egna pengar. Emmi köpte ett stort LegoFriends ridstall och Jesse 2 olika förpackningar av "pojklego". Av varje förpackning kan man göra 2 olika saker så dom har nog båda två nu sysselsättning hela veckan, när det nu e så skitväder att man inte kan vara ute *Suck*
Ifall nu nån är intresserad så berättar jag att nu har pappsens telefon också dött bort. Dom är nu lika stendöda båda två. Till och med hans armbandsklocka har stannat, på 20 minuter över 11. Det känns som om det sista som jag så desperat försökte hålla fast i nu är borta....
Låt mej presentera min nya leksak: AB Doer Twist! Har nu tränat 2 dagar på den o mina magmuskler ropar på hjälp, andra mera än vissa. "Kärlekshandtagen" får sej nog ordentligt! Har dock satt i den första "staven" man kan lägga i för att få lite mera motstånd och det kändes genast mera. Tror inte att jag har lärt mej alla rörelser perfekt, har på känn att ju bättre man kan dem o gör dem med ordentlig precision så desto mera resultat ger den. Så i väntan på sommaren så fortsätter jag att träna med min nya vän, riktigt roligt var det!
Igår kom jag till mitt andra hem, alltså Ekenäs. Eller rättare sagt är jag i Tenala hos min moster och hennes man. Hit är det alltid lika trevligt att komma och man känner sej alltid lika välkommen. Här finner jag på nåt vis en inre ro, känner mej alltid lika lugn och harmonisk när jag är här. Det beror säkert på att jag som liten var jättemycket här och det roligaste är att dom har jättemycket fina minnen av pappa också! Dom har alltid något roligt att berätta om honom som dom har kommit ihåg sedan jag var sist här. Vi var nämligen massor här medan mamma och pappa var gifta och pappa var ännu ända in i slutet och hälsa på dom här och kontakten med dom hade han hållit alla dessa år.
Och hungrig behöver man inte heller vara, så ni vet ju hur det går med bantningen för tillfället. Ändå sa jag till innan jag kom att jag försöker banta och att det inte ska vara en massa bullor och kakor osv, men se... Här är bulla och cheescake och skorpor och och och.... så ni kan tänka er vad här allt skulle finnas om jag inte skulle ha sagt till. Men hon vill ju bara väl och jag älskar henne!
Var idag till graven och tände ljus! Var så skönt! Det är ju 2 månader sen jag sist hade varit till graven så jag riktigt längtade dit! Medan jag stod där blev jag riktigt arg på han! Sa högt åt honom "hoppas du nu har skönt när du ligger dit". Ilskan riktigt bubbla upp inom mej, helt oförberett! Men det kan hända att det beror på att det var så länge sen jag hade varit där och det bara var så skönt att äntligen få komma till pappa! <3
Har skrivit i några omgångar att jag håller på att pyssla Vändagskort. Hur roligt det än är så tar ju allt det roliga slut nångång, tyvärr. Vem som får dom lär bli överraskning. Nu har jag då alla kort klara för det här året, här kommer dom:
Framsidan och insidan, samma kort. Nallen, fjärilen och fågeln är stämplade och sen målade.
Ett annat enkelt kort, baksidan var stämplat.
Nästan likadant kort som det första, men små detaljer skiljer dem,, tex brevet, och insidan (som ej finns på bild)
Framsidan....
... och insidan, stämplat med olika stämplar o färgat.
2 små söta kort
Ett lite manligare kort
Några fler kort blev det också, men kanske det här räcker.
