Ekenäs, Ekenäs

I söndags kom vi hem från Ekenäs efter 2 veckors semester där. Den här gången var vi i den stugan som en gång tillhörde mommo, men som numera är mosters. Där latade vi oss 2 veckor, umgicks med vänner och var till syrrans "skäri" o hennes sambos "skäri". Låter bilderna tala för sej!

Hälsningar från Bulgarien

Kom hem inatt efter en vecka i soliga Bulgarien. Mycket god mat (o goda viner) har vi smällt i oss och bara njutit och latta oss i solen eller i poolen. En dag var vi till Old-Nessebar och en kväll till Sunny Beach och igår på shoppingrunda i Bourgas innan vi kom hem, men annars har vi bara varit vid hotellet. Ett jättestort komplex med massor av aktiviteter för barn från klockan 10 på morgonen till sena kvällen. Ännu vid 23-tiden på kvällen spelades det musik. Hotellet var All-inclusive så det känns som man inte gjort nåt annat än ätit och druckit hela dagarna. Barnen har fått äta så mycket glass dom bara orkat. En jättetrevlig resa på alla sätt och vis.

Idag är det 1 (!!!) år sen jag hittade älskade pappsen död i sin lägenhet. Ett helt jäkla år har gått och på nåt sätt känns det inte alls som om det skulle vara så länge sen. Kan inte fatta att det är så länge sen jag pratat med honom, eller känt hans doft. Har hans ena skjorta fortsättningsvis på soffan där nere och ibland brukar jag ta upp den o dofta på den när jag går förbi. Saknar honom så förbannat! Det riktigt river i kroppen o hjärtat som det tar ont. "Tiden läker alla sår" - hur länge ska det ta månne? Han sku ha haft så mycket kvar att ge ännu!

Sommaren är på väg

Äntligen verkar det som om sommaren skulle vara på väg! Helt härlig dag bakom oss: Vi var på en skön länk ledsamma på morgonen, sen åt vi en snabb lunch hemma innan vi satte flytvästarna på och var på sommarens första båtrunda till Svartholm. Matilda var för första gången och åka båt o hennes ögon var stora som tefat när vi susade fram över sjön. På Svartholm fick barnen leka en god stund innan Matilda blev trött och vi kom hemåt. Bra att vi hann få på henne flytvästen innan hon somna, och sov så lugnt o skönt hela vägen hem. På kvällen grillade vi (läs sambon grillade) och sen pysslade jag lite med dom äldre barnen när Matilda somnat för natten.

I moron är det resultatdag igen, en s*itdålig månad bakom, urk!

Kryssning

Kom just hen från en trevlig kryssning, vi hade alla barnen med. Vi hade en Family-hytt beställt och vi rymdes hur bra som helst dit, med vagn och allt. Den är lite större än en normal hytt. Utsikt hade vi mot Promenade-sidan så barnen hade roligt att sitta där och titta ut på alla mänskorna som gick där långt nere under dem. Det var inte så mycket folk vilket var riktigt skönt. Man behövde inte stå och köa för att komma in och äta nånstans och det tog inte heller så farligt länge att få sin mat. Vi har ätit och druckit god mat, men känns nog i magen, uppsvälld som en ballong är jag. Det är nog säkert alla kolhydrater som man kastat in skulle jag tro, i o med att jag har försökt undvika dom ganska långt här hemma.

Igår på dagen när båten var i land tog vi det riktigt lugnt bara på båten. Vi var inte alls i land, istället lata vi oss, barnen fick vara och leka och så var vi och samma. Matilda tyckte också det var roligt att plaska lite. Vi var en stund ute på däck och våren har nog kommit till Stockholm redan. Solen värmde på ett helt annat sätt än här hemma. Kanske vi får njuta av våren på allvar nu till påsken.

Fredag igen

Så var det fredag igen! Vart tusan far dom här veckorna?! Kan inte fatta att jag nu har varit ca ett år hemma! Min mammaledighet tog slut i tisdags, vilket betyder att jag borde ha återgått till arbetslivet, men det kändes inte riktigt ännu i det här skedet. Jag håller istället nu 9 veckor ohållen semester och efter det blir jag en liten liten tid hemma och leker hemmamamma på vårdledigt. Det betyder ju att jag inte kommer att få egentligen någo pengar alls, annat än vårdledighetspengen som är hela ca 340€/mån... - skatt förstås, det får vi ju inte glömma! Hurra!!! Det är ju tur att hemmamammornas "arbetsinsats" ses som börda i samhället... eller så verkar det i alla fall, eftersom mamman/pappan inte får mera än ynka 340€ att leva på om man väljer att stanna hemma och fostra sitt barn själv. Undrar vad ett barn kostar per månad med alla kostnader i dagvård?! Antagligen en heeeel del mera än 340€!!

Dagarna här hemma går åt till att städa, laga mat, byka, håller efter alla mina busfrön och så tränar jag ju förstås. Det går otroligt mycket tid till det måste jag säga. Mina promenader tar allt från 1 timme till 1timme 45min, beroende på hur långt jag går. Sen på det kommer ännu det andra som jag tränar, (baken, magen och vaderna+ Abbe), plank-challenge och butt-challengen, vilka båda lider mot sitt slut.  Det är nog en guds tur, för jag vet inte om jag klarar av plankan en ända dag till. Huhu säger jag bara. Men starkare armar har jag nog fått, det är ju en liten tröst ifall jag kollapsar ihop i morgon när jag inte orkar. Får se hur det går.

Allt har sin mening...

"Allt har sin mening"... att jag kom att avsky det uttrycket när pappa dog, kändes som om var och varannan sa det: "allt har sin mening". Då, när allt var som värst, mörkast, ja rent ut sagt för jävligt, kunde jag inte förstå hur det kunde ha någon mening med att pappa gick bort?! Varför måste nån gå bort för att nåt annat ska få en mening? Jaa-aa ni, vete fan om jag har blivit något klokare angående det uttrycket men nåt helt otroligt har hänt!! Men, jag kommer ju aldrig att få reda på om det har hänt därför att pappa är död, eller om det bara är ödet, eller vad det beror på, men men....

I det här skedet vet jag ännu inte hur saker och ting kommer att utvecklas och åt vilket håll det kommer att gå, men så mycket kan jag säga att det är en stor sak som har hänt i mitt och syrrans liv, en sak som kanske på något vis kommer att ändra en del av livet, igen en gång! Den här gången hoppas jag dock att det går åt det bättre hållet. Det är något som jag har vetat om så länge som jag minns, men har aldrig ens vågat tänka tanken att jag någon dag kommer "att få ha" det. Har dagdrömt, speciellt som yngre om det, men som äldre och förståndigare gett upp hoppet om det! När pappa dog, dog även det lilla hoppet att det kommer att hända... Men, kanske lilla älskade pappsen hade sitt finger med i spelet och har gjort sitt när han sitter där på molnkanten i Nangalia, med svirveln i den ena handen och en Sandels i den andra. Hade bara önskat att han hade fått vara med här och uppleva den glädje (och glädjetårar) som i alla fall jag känner, för jag tror att det var det här han önskade sej, innerst inne alla dessa år, fast han aldrig yppade om den saken!

Urk!

Fy urk vilket väder! Måste bara få klaga, blir så förbannad på detta piss-väder rent ut sagt. Först har vi väntat hela vintern på att det skall bli vinter, men icke. Sen, när våren är i full gång, ja men då kommer det först en sats snö, och nu på kvällen har det kommit igen, ganska mycket dessutom! Urk vad arg jag blir! Det är så svårt att kunna vara ute och motionera ordentligt när det är halt o jävligt att gå, man får inte riktigt nån ordentlig fart under tossorna. Och det betyder i sin tur att man inte förbränner några kalorier när man inte kan ha gasen i botten hela tiden.

I morgon är det en månad sen jag ställde mej på vågen och tog lite mått här o där. Skall bli intressant att se vad resultatet nu är, spännande....

Hemma igen...

Så är vi hemma igen efter några härliga vårliga dagar hos moster o hennes man. Även några besök "hos pappa" gjorde vi förstås. Idag när vi var  till gravgården var det varmt och skönt där, vinden kom inte riktigt till och solen lyste från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade. Det slog mej att pappa nog är nöjd med valet av gravgård men kom även att tänka på hur han skulle ha ringt till mej flere gånger per dag nu om han hade fått vara med oss för att berätta hur tidigt våren har kommit och ojat och våjat sej över att allt kommer att vara så tidigt utblommat. Pappa helt enkelt älskade våren, jag kan nästan våga påstå att det var hans bästa årstid: allting vaknar till liv igen och blir grönt! DET älskade han! Och så skulle han säkert ha kommit till oss för att hjälpa till och klippa äppelträd och dylikt som skall klippa, precis som ifjol när han klippte ner en stor del av grannens midsommarrosenbuske innan jag märkte vad han höll på med! Håhhåjajjjaaa....

Till syrran och hennes familj hann vi också på ett litet besök. Dom var nyss hemkomna på från södern så dom va bruna som pepparkakor, riktigt avundsjuk blev man ju.

I Tenala var våren redan i full gång, ännu längre än vad den är här hemma faktiskt. Nu är det många veckor innan jag åker dit igen så på dom veckorna kommer det att hända en massa i naturen.

Gården var jag hittar min inre frid, har lekt massor här som barn. 

Pappa för 1 år sen

Idag är det ganska på dagen 1 år sen vi firade Jesses 6 års-kalas, så idag är det dags för hans 7 års-kalas. Tyvärr kommer ju pappa inte att finnas bland oss, så tankarna går till ifjol...

... när han kom, så såg jag genast att kvällen före hade hade dragit ut till långt in på moron, eller kanske börjat igen på förmiddagen.... vem vet... men han kom alltid, oberoende i vilket skick han var, men om ha hade lovat så kunde man tammefan veta att han kom, lika rufsig som alltid, ibland bara ännu lite mera än normalt och så var fallet fjol på kalaset. Men han höll på att driva mej till vansinne, för han frågade hela tiden hur jag mådde eller om jag hade mycket sammandragningar. Utan att ljuga så frågade han säkert 20 gånger hur jag mår! Jag höll helt enkelt på att bli galen! (Och dom sista dagarna innan förlossningen önskade jag inget annat än att han skulle ha ringt igen sina 10 gånger om dagen och för att fråga hur det är, men då var han ju redan död.)

Håret på ända, som alltid. Det här fotot hade vi även på begravningen, för det är precis älskade pappsen.

Hrm... väldigt okammat :)

Kalas igen

Ikväll är det dags för barnkalas igen. Denna gången är det Jesse på tur. Hans riktiga dag var redan på onsdagen, men ikväll har han kalas för några från lekis och i morgon är det dags för "gamlingarna". Har nu lagat coctailpinnar en hel hög, och när sambon vaknar ska det börja städas. En av Jesses väns pappa är superallergisk för hundar, så det måste verklige städas noggrant i varje vrå!

Det här kortet fick han av oss, spiderman fan som han är. Där var det är instucket ett vitt papper, var det instucket en sedel åt födelsedagsbarnet.

Ett kort till som jag gjorde som en beställning. På den lilla bilden som ligger bredvid kortet som det är en pil på, så i det lades en peng fast med klämmare och stacks in emellan pappren. (se nästa bild)

Lathund

Bläää, idag ha varit riktigt en äkta kakka-dag kan jag lugnt påstå. På förmiddagen när ja sku fara ut o gå, så börja det komma stora fula vita blöta fladdor uppifrån! Så jag blev bekväm av mej och tänkte att jag inte far ut i det där skitvädret, och drog istället ett svettigt 40 minuters pass på min "Abbe" . men nu senare har jag ångrat mej och känt mej meeeer än lat! Inte far det ju ett ända jäkla kilo på det här viset! I morgon blir det väl att ta 2 varv istället för ett kanske.

En annorlunda vecka bakom oss

Så var det ferdagkväll igen och den här "arbetsveckan" har farit. Sambon har faktiskt varit hemma nästan hela veckan han också, så hans jobbvecka börjar i morgon. Det som varit annorlunda denna vecka är fast Emmi o Jesse har varit hos sin pappa så har jag haft fullt program. I natt och hela dagen idag hade vi en av mina syrrors lilla tjej här hos oss, o hon är bara så go o rar o snäll! På onsdagen hade vi mamma med sambo här och äta och dom blev övernatten eftersom vi ju måste ha ett (eller två) glas vin till maten. Och på tisdagen var jag barnvakt nån timme åt samma lilla tjej som vi hade i natt här.  Och så har jag ju tränat, tränat.... huhu säger jag bara om inte vågen börjar ge med sej snart!

Över för denna gången?

Hoppas det är över denna gången, magsjukan alltså. Alla andra utom Jesse och Matilda har haft och jag hoppas att dom slipper. Det är ju bara för äckligt! Själv mådde jag igår hela dagen jätte illa innan det sen braka löst just när Finlands bronschmatch börja. Men det var fint gjort av Lejonen och en fin avslutning för Selänne!

Sjukstuga

Voj sjukstugan ändå! Emmi ha börjat spy! Usch fyyy! Och Matilda är snorig som bara den och min lillasyster som är här säger att hon också mår illa, själv har jag dock bara sjuk hals och Jesse är helt frisk ännu i alla fall. Får se hurdan natt vi har framför oss...

Magen ropar hjääälp

Idag har jag tränat igen, ca 30 minuter på Ab Doer´n och så var jag på en supersvettig vagnlänk med Matilda på dagen. Mina magmuskler ropar på hjälp, sådär passligt, inte för mycket, så jag vet att jag nog kommer ur sängen i morgon. Mina lår har har också fått sej en liten törn känner jag :) Det är de som är så superroligt med Ab Doer´n: fast man sitter så verkar man ändå träna hela kroppen och det är så roligt!   Lite "hyötyliikunta" fick jag också när jag dammsög hela huset. Hoppas bara att det snabbt börjar visa någo resultat så att jag inte tröttnar, eller att mitt problem med köldkörteln lägger käppar i hjulet på mej. Våg har jag inte så det är bara att gå efter måttbandet.

På eftermiddagen kom min minsta lillasyster hit så nu får jag rå om henne några dagar.

Hoplop för hela slanten

Idag har vi spenderat många timmar på Hoplop. Dom större barnen orka springa nästan 4 timmar innan vi for hem och lilla-vilda-matilda hade också hon såååå roligt! Länge satt hon bara nöjd i sin vagn och titta sej omkring med stora ögon innan hon fick fara i baby-bollhavet. Och vad hon hade roligt! Hon riktigt tjöt av skratt!! Oj vad vi alla hade roligt åt henne så det fick henne säkert att schåpa sej ännu mer, lilla hjärtat mitt. Emmi o Jesse hade nog också dom så roligt och var så nöjda efteråt.

På hemvägen körde vi en sväng via Citymarket i Borgå, och barnen fick köpa lite lego för egna pengar. Emmi köpte ett stort LegoFriends ridstall och Jesse 2 olika förpackningar av "pojklego". Av varje förpackning kan man göra 2 olika saker så dom har nog båda två nu sysselsättning hela veckan, när det nu e så skitväder att man inte kan vara ute *Suck*

Ifall nu nån är intresserad så berättar jag att nu har pappsens telefon också dött bort. Dom är nu lika stendöda båda två. Till och med hans armbandsklocka har stannat, på 20 minuter över 11. Det känns som om det sista som jag så desperat försökte hålla fast i nu är borta....

Mitt andra hem

Igår kom jag till mitt andra hem, alltså Ekenäs. Eller rättare sagt är jag i Tenala hos min moster och hennes man. Hit är det alltid lika trevligt att komma och man känner sej alltid lika välkommen. Här finner jag på nåt vis en inre ro, känner mej alltid lika lugn och harmonisk när jag är här. Det beror säkert på att jag som liten var jättemycket här och det roligaste är att dom har jättemycket fina minnen av pappa också! Dom har alltid något roligt att berätta om honom som dom har kommit ihåg sedan jag var sist här. Vi var nämligen massor här medan mamma och pappa var gifta och pappa var ännu ända in i slutet och hälsa på dom här och kontakten med dom hade han hållit alla dessa år.
Och hungrig behöver man inte heller vara, så ni vet ju hur det går med bantningen för tillfället. Ändå sa jag till innan jag kom att jag försöker banta och att det inte ska vara en massa bullor och kakor osv, men se... Här är bulla och cheescake och skorpor och och och.... så ni kan tänka er vad här allt skulle finnas om jag inte skulle ha sagt till. Men hon vill ju bara väl och jag älskar henne!

Var idag till graven och tände ljus! Var så skönt! Det är ju 2 månader sen jag sist hade varit till graven så jag riktigt längtade dit! Medan jag stod där blev jag riktigt arg på han! Sa högt åt honom "hoppas du nu har skönt när du ligger dit". Ilskan riktigt bubbla upp inom mej, helt oförberett! Men det kan hända att det beror på att det var så länge sen jag hade varit där och det bara var så skönt att äntligen få komma till pappa! <3

Håhå

Jag har bestämt mej för att banta, javisst, igen en gång, trallalaaaa! Femte dagen på G och mina matvanor har ändrats totaaaalt och även det här med att röra på sej. Ut på lite längre länk varje dag i mycket rask takt, och nu par dagar har jag också tränat magen och benen. Idag var jag ännu med Jesse ner på sjön och åkte skridsko, en hel timme orkade vi skrinna på där, var rätt så tungt ska jag  lova för det var inte spegelblank is. Och Matilda var förstås med i vagnen, så henne skuffade jag också på runt runt på banan. När vi kom hem så skreeeek mina benmuskler på hjälp, så jag är illa rädd att jag inte kommer från sängen i morgon utan lyftkranshjälp, för att inte tala om nerför trapporna. Autsch säger jag bara.

Ivern till allt det här är att vi har nu beställt resa till Bulgarien i sommar, och man mår ju illa redan av att se sej själv i spegeln, så jag tänkte på mina medmänniskor som skall ligga en hel vecka och lata sej vid poolen med mej... lite empati måste man väl ha.

Potträning

Vi lever nog fast jag inte har bloggat så mycket eller intensivt dom senaste dagarna. Dagarna har gått åt att hålla Matilda sysselsatt och däremellan försöka pyssla lite Vändagskort och kvällarna går åt till matlagning och att vara med Emmi och Jesse för dom är här igen den här veckan <3

Matilda fick potta i början på veckan, en fin rosa BabyBjörn och hon har redan hunnit både kisa o kaka i pottan. Det förstnämnda måååånga gånger redan. Hennes min när hon första gången kisa i pottan var helt enkelt värd pengar! Hon forma munnen till en rund boll o sa "oooooo"! Det var säkert skönt att känna att det inte ens blev vått om rumpan.

Bevis från gårdagens kakka-kalas :)

Tystnad...

Emmi o Jesse for i söndags till sin pappa efter nästan  7 veckor här hos oss. Ni kan tänka er att här e tomt och tyst. Ingen som ropar på mamma hela tiden. Förstås har vi ju Matilda hemma, men än så länge skriker och ropar hon inte på mej. Det verkar som om hon också skulle sakna sina storasyskon. Hon helt enkelt avgudar dem, o dom henne, och hon älskar när dom leker och busar med henne. Men nu är dom som sagt inte här och här är sååå tomt. På söndagen kommer dom igen, men dit är ännu några dagar som vi får fylla ut. Håller på med lite pyssel, som vanligt.Vändagen närmar ju sej ;)