En annorlunda vecka bakom oss

Så var det ferdagkväll igen och den här "arbetsveckan" har farit. Sambon har faktiskt varit hemma nästan hela veckan han också, så hans jobbvecka börjar i morgon. Det som varit annorlunda denna vecka är fast Emmi o Jesse har varit hos sin pappa så har jag haft fullt program. I natt och hela dagen idag hade vi en av mina syrrors lilla tjej här hos oss, o hon är bara så go o rar o snäll! På onsdagen hade vi mamma med sambo här och äta och dom blev övernatten eftersom vi ju måste ha ett (eller två) glas vin till maten. Och på tisdagen var jag barnvakt nån timme åt samma lilla tjej som vi hade i natt här.  Och så har jag ju tränat, tränat.... huhu säger jag bara om inte vågen börjar ge med sej snart!

Över för denna gången?

Hoppas det är över denna gången, magsjukan alltså. Alla andra utom Jesse och Matilda har haft och jag hoppas att dom slipper. Det är ju bara för äckligt! Själv mådde jag igår hela dagen jätte illa innan det sen braka löst just när Finlands bronschmatch börja. Men det var fint gjort av Lejonen och en fin avslutning för Selänne!

Sjukstuga

Voj sjukstugan ändå! Emmi ha börjat spy! Usch fyyy! Och Matilda är snorig som bara den och min lillasyster som är här säger att hon också mår illa, själv har jag dock bara sjuk hals och Jesse är helt frisk ännu i alla fall. Får se hurdan natt vi har framför oss...

Magen ropar hjääälp

Idag har jag tränat igen, ca 30 minuter på Ab Doer´n och så var jag på en supersvettig vagnlänk med Matilda på dagen. Mina magmuskler ropar på hjälp, sådär passligt, inte för mycket, så jag vet att jag nog kommer ur sängen i morgon. Mina lår har har också fått sej en liten törn känner jag :) Det är de som är så superroligt med Ab Doer´n: fast man sitter så verkar man ändå träna hela kroppen och det är så roligt!   Lite "hyötyliikunta" fick jag också när jag dammsög hela huset. Hoppas bara att det snabbt börjar visa någo resultat så att jag inte tröttnar, eller att mitt problem med köldkörteln lägger käppar i hjulet på mej. Våg har jag inte så det är bara att gå efter måttbandet.

På eftermiddagen kom min minsta lillasyster hit så nu får jag rå om henne några dagar.

Hoplop för hela slanten

Idag har vi spenderat många timmar på Hoplop. Dom större barnen orka springa nästan 4 timmar innan vi for hem och lilla-vilda-matilda hade också hon såååå roligt! Länge satt hon bara nöjd i sin vagn och titta sej omkring med stora ögon innan hon fick fara i baby-bollhavet. Och vad hon hade roligt! Hon riktigt tjöt av skratt!! Oj vad vi alla hade roligt åt henne så det fick henne säkert att schåpa sej ännu mer, lilla hjärtat mitt. Emmi o Jesse hade nog också dom så roligt och var så nöjda efteråt.

På hemvägen körde vi en sväng via Citymarket i Borgå, och barnen fick köpa lite lego för egna pengar. Emmi köpte ett stort LegoFriends ridstall och Jesse 2 olika förpackningar av "pojklego". Av varje förpackning kan man göra 2 olika saker så dom har nog båda två nu sysselsättning hela veckan, när det nu e så skitväder att man inte kan vara ute *Suck*

Ifall nu nån är intresserad så berättar jag att nu har pappsens telefon också dött bort. Dom är nu lika stendöda båda två. Till och med hans armbandsklocka har stannat, på 20 minuter över 11. Det känns som om det sista som jag så desperat försökte hålla fast i nu är borta....

Min nya leksak

Låt mej presentera min nya leksak: AB Doer Twist! Har nu tränat 2 dagar på den o mina magmuskler ropar på hjälp, andra mera än vissa. "Kärlekshandtagen" får sej nog ordentligt! Har dock satt i den första "staven" man kan lägga i för att få lite mera motstånd och det kändes genast mera. Tror inte att jag har lärt mej alla rörelser perfekt, har på känn att ju bättre man kan dem o gör dem med ordentlig precision så desto mera resultat ger den. Så i väntan på sommaren så fortsätter jag att träna med min nya vän, riktigt roligt var det!

Mitt andra hem

Igår kom jag till mitt andra hem, alltså Ekenäs. Eller rättare sagt är jag i Tenala hos min moster och hennes man. Hit är det alltid lika trevligt att komma och man känner sej alltid lika välkommen. Här finner jag på nåt vis en inre ro, känner mej alltid lika lugn och harmonisk när jag är här. Det beror säkert på att jag som liten var jättemycket här och det roligaste är att dom har jättemycket fina minnen av pappa också! Dom har alltid något roligt att berätta om honom som dom har kommit ihåg sedan jag var sist här. Vi var nämligen massor här medan mamma och pappa var gifta och pappa var ännu ända in i slutet och hälsa på dom här och kontakten med dom hade han hållit alla dessa år.
Och hungrig behöver man inte heller vara, så ni vet ju hur det går med bantningen för tillfället. Ändå sa jag till innan jag kom att jag försöker banta och att det inte ska vara en massa bullor och kakor osv, men se... Här är bulla och cheescake och skorpor och och och.... så ni kan tänka er vad här allt skulle finnas om jag inte skulle ha sagt till. Men hon vill ju bara väl och jag älskar henne!

Var idag till graven och tände ljus! Var så skönt! Det är ju 2 månader sen jag sist hade varit till graven så jag riktigt längtade dit! Medan jag stod där blev jag riktigt arg på han! Sa högt åt honom "hoppas du nu har skönt när du ligger dit". Ilskan riktigt bubbla upp inom mej, helt oförberett! Men det kan hända att det beror på att det var så länge sen jag hade varit där och det bara var så skönt att äntligen få komma till pappa! <3

Vändagskort

Har skrivit i några omgångar att jag håller på att pyssla Vändagskort. Hur roligt det än är så tar ju allt det roliga slut nångång, tyvärr. Vem som får dom lär bli överraskning. Nu har jag då alla kort klara för det här året, här kommer dom:

 Framsidan och insidan, samma kort. Nallen, fjärilen och fågeln är stämplade och sen målade.

Ett annat enkelt kort, baksidan var stämplat.

Nästan likadant kort som det första, men små detaljer skiljer dem,, tex brevet, och insidan (som ej finns på bild)

Framsidan....

... och insidan, stämplat med olika stämplar o färgat.
















2 små söta kort

Ett lite manligare kort

Några fler kort blev det också, men kanske det här räcker.

Iltalehti

Har som vana att alltid läsa Iltalehti på nätet när jag stiger upp på morgonen, vilket jag gjorde även idag. Blicken föll på en rubrik: Kun olet kuollut. Man kan inte läsa den artikeln på nätet, så gissa vad jag gjorde? Just det, rusa till butiken och köpte den, kände bara att jag måste läsa artikeln! Den handlade om vad det händer i kroppen när man dör, första minuten, timme, dygn, vecka osv.... Som om jag faaaan inte sku veta det redan? Jag vet inte längre hur många gånger jag googlat och sökt den informationen på nätet, gång på gång..... Som om det skulle hjälpa mej att förstå när pappa exakt dog, eftersom vi ju inte gjorde obduktion så har vi ju bara en ungefärlig tid att gå efter. Jag vet att pappa ännu sågs 23-tiden på kvällen, o nästa dag svara han inte i telefon vid 11-tiden, så nångång där emellan.

Känns som om det på nåt vis skulle kännas bättre om jag skulle veta att han inte behövde ligga så många timmar där död, och ensam, i sin lilla lägenhet. Jag tyckte inte att han var så kall, men i polisrapporten står det att han var stel och det syntes på nåt vis ut mot ryggen... Så ganska många timmar hade han väl varit där, liggandes under täcket, vilket förklarar kanske varför han inte var så kall. O det förklarar också varför hans arm inte föll ner fast jag ruska om honom.... han var redan så stel. Men på nåt vis hade dom fått ner armen, för den var inte uppåt mer när dom hämta ut honom på båren.

På tal om polisrapporten... borde inte anhöriga ha rätt att få hem den? Jag har nämligen bara fått läsa den när vi gick igenom hans papper med överläkaren. Är det nån som vet?

Håhå

Jag har bestämt mej för att banta, javisst, igen en gång, trallalaaaa! Femte dagen på G och mina matvanor har ändrats totaaaalt och även det här med att röra på sej. Ut på lite längre länk varje dag i mycket rask takt, och nu par dagar har jag också tränat magen och benen. Idag var jag ännu med Jesse ner på sjön och åkte skridsko, en hel timme orkade vi skrinna på där, var rätt så tungt ska jag  lova för det var inte spegelblank is. Och Matilda var förstås med i vagnen, så henne skuffade jag också på runt runt på banan. När vi kom hem så skreeeek mina benmuskler på hjälp, så jag är illa rädd att jag inte kommer från sängen i morgon utan lyftkranshjälp, för att inte tala om nerför trapporna. Autsch säger jag bara.

Ivern till allt det här är att vi har nu beställt resa till Bulgarien i sommar, och man mår ju illa redan av att se sej själv i spegeln, så jag tänkte på mina medmänniskor som skall ligga en hel vecka och lata sej vid poolen med mej... lite empati måste man väl ha.

Potträning

Vi lever nog fast jag inte har bloggat så mycket eller intensivt dom senaste dagarna. Dagarna har gått åt att hålla Matilda sysselsatt och däremellan försöka pyssla lite Vändagskort och kvällarna går åt till matlagning och att vara med Emmi och Jesse för dom är här igen den här veckan <3

Matilda fick potta i början på veckan, en fin rosa BabyBjörn och hon har redan hunnit både kisa o kaka i pottan. Det förstnämnda måååånga gånger redan. Hennes min när hon första gången kisa i pottan var helt enkelt värd pengar! Hon forma munnen till en rund boll o sa "oooooo"! Det var säkert skönt att känna att det inte ens blev vått om rumpan.

Bevis från gårdagens kakka-kalas :)