Kom hem inatt efter en vecka i soliga Bulgarien. Mycket god mat (o goda viner) har vi smällt i oss och bara njutit och latta oss i solen eller i poolen. En dag var vi till Old-Nessebar och en kväll till Sunny Beach och igår på shoppingrunda i Bourgas innan vi kom hem, men annars har vi bara varit vid hotellet. Ett jättestort komplex med massor av aktiviteter för barn från klockan 10 på morgonen till sena kvällen. Ännu vid 23-tiden på kvällen spelades det musik. Hotellet var All-inclusive så det känns som man inte gjort nåt annat än ätit och druckit hela dagarna. Barnen har fått äta så mycket glass dom bara orkat. En jättetrevlig resa på alla sätt och vis.
Idag är det 1 (!!!) år sen jag hittade älskade pappsen död i sin lägenhet. Ett helt jäkla år har gått och på nåt sätt känns det inte alls som om det skulle vara så länge sen. Kan inte fatta att det är så länge sen jag pratat med honom, eller känt hans doft. Har hans ena skjorta fortsättningsvis på soffan där nere och ibland brukar jag ta upp den o dofta på den när jag går förbi. Saknar honom så förbannat! Det riktigt river i kroppen o hjärtat som det tar ont. "Tiden läker alla sår" - hur länge ska det ta månne? Han sku ha haft så mycket kvar att ge ännu!
Jag o mina äldsta barn
söndag 15 juni 2014
torsdag 29 maj 2014
Pyssel, pyssel
Här kommer ett inlägg med bara olika kort jag gjort den senaste tiden
Morsdagskort
Chokladkort
Morsdagskort
Chokladkort
2 vanliga kort
Resultat nr 3
Mitt bloggande har liksom lite avtagit kan man säga, har inte alls nån iver. Dagarna går åt till att leka med Matilda, som nu kryper fram med ryslig fart och stiger upp på dom mest passliga och opassliga ställena och till att pyssla. Har äntligen fått min nya leksak, Big-shot och den är bara så roligt att jobba med. Lovar er ett blogginlägg med lite pysselsaker.
Resultat nr 3 har jag fått redan den 18.5, men som sagt, ivern finns inte att blogga. Resultatet var ganska så bedrövligt, men det visste jag ju. Sommaren närmar sej och det betyder mera grillande och lite annorlunda mat, och kanske en öl eller 2 i värmen, så....
Sen senast Sammanlagt
LÅR (under rumpan) -1,5cm -6,5cm
RUMPAN (över skinkorna) - 1,5cm -6,5cm
MAGEN (bredaste) -2cm -10cm
MIDJAN (ovanför naveln) -1cm -8,5cm
1 LÅR -1,5cm - 5cm
VIKT -1,2 -6,6kg
Strålande eller hur? NOOOT!! Men, lite har jag nu då fått bort på 3 månader, inte alls så mycket i vikt som jag skulle ha velat, men på nåt vis känner jag mej ändå smalare och tajtare än tidigare. Resan till Bulgarien närmar sej med stormsteg! Men, det är bara lite på en vecka tills vi far så jag vet att det inte kommer att ändra så mycket på hur jag ser ut innan dess. Dagen innan vi far gör jag en sista kontroll och sen tar jag sommarlov även från bantningen och börjar igen på hösten. Mitt mål för sommaren är att jag inte skall få till några kilon, men jag behöver inte heller gå ner, så får se hur det går.
Resultat nr 3 har jag fått redan den 18.5, men som sagt, ivern finns inte att blogga. Resultatet var ganska så bedrövligt, men det visste jag ju. Sommaren närmar sej och det betyder mera grillande och lite annorlunda mat, och kanske en öl eller 2 i värmen, så....
Sen senast Sammanlagt
LÅR (under rumpan) -1,5cm -6,5cm
RUMPAN (över skinkorna) - 1,5cm -6,5cm
MAGEN (bredaste) -2cm -10cm
MIDJAN (ovanför naveln) -1cm -8,5cm
1 LÅR -1,5cm - 5cm
VIKT -1,2 -6,6kg
Strålande eller hur? NOOOT!! Men, lite har jag nu då fått bort på 3 månader, inte alls så mycket i vikt som jag skulle ha velat, men på nåt vis känner jag mej ändå smalare och tajtare än tidigare. Resan till Bulgarien närmar sej med stormsteg! Men, det är bara lite på en vecka tills vi far så jag vet att det inte kommer att ändra så mycket på hur jag ser ut innan dess. Dagen innan vi far gör jag en sista kontroll och sen tar jag sommarlov även från bantningen och börjar igen på hösten. Mitt mål för sommaren är att jag inte skall få till några kilon, men jag behöver inte heller gå ner, så får se hur det går.
lördag 17 maj 2014
Sommaren är på väg
Äntligen verkar det som om sommaren skulle vara på väg! Helt härlig dag bakom oss: Vi var på en skön länk ledsamma på morgonen, sen åt vi en snabb lunch hemma innan vi satte flytvästarna på och var på sommarens första båtrunda till Svartholm. Matilda var för första gången och åka båt o hennes ögon var stora som tefat när vi susade fram över sjön. På Svartholm fick barnen leka en god stund innan Matilda blev trött och vi kom hemåt. Bra att vi hann få på henne flytvästen innan hon somna, och sov så lugnt o skönt hela vägen hem. På kvällen grillade vi (läs sambon grillade) och sen pysslade jag lite med dom äldre barnen när Matilda somnat för natten.
I moron är det resultatdag igen, en s*itdålig månad bakom, urk!
I moron är det resultatdag igen, en s*itdålig månad bakom, urk!
tisdag 29 april 2014
Olen elossa taas
(Lyssna gärnan på låten här intill)
VÅR!! Det är vår hörni! Den har kommit med full fart på bara några dagar, för nu har det också börjat dofta vår. När jag är ute o går kommer det en massa härliga blommiga dofter i näsan, underbart! Det här är dock också på ett vis en tung tid igen, eftersom pappa blev som ett litet barn varje vår, så full av glädje och iver igen efter en lång och dyster vinter. Hans blick blev på nåt vis ljusare och ja, han blev helt enkelt glad på ett helt annat vis än han var på vintern. Han gick omkring ute i naturen, synade träden och ringde och berättade att knopparna på träden nog är lite större nu än dom var i morse. O om våren kom tidigt, som den gjort i år, så "ojade o vojade" han sej över att allting nog är utblommat vid midsommar. Våren var helt enkelt pappas årstid. Tyvärr får han inte vara med oss den här våren och uppleva allt det vackra och gröna i naturen, för pappas tid var inne redan ifjol innan sommaren hade börjat på allvar.
Men jag är här den här våren, precis som så många av mina allra käraste och närmaste. Och jag känner för tillfället att jag börjar leva igen, efter en jävlig sommar i fjol och en lång och dyster höst och vinter. Och vet ni, jag är för första gången på över 10 månader tacksam för att jag lever och för allt som jag ännu har kvar. Är så innerligt tacksam för min sambo som stått ut med mej sen pappa dog, för jag har helt enkelt känt det som om att jag helt enkelt inte orkar, har inte lust, vill inte, bryr mej inte, fråga mej inte.... Har känts som om jag just och just har hållits flytande, med bara näsan ovanför ytan, och det är helt och hållet sambons förtjänst att jag inte drunknat. Drunknat bland ångest, tomhet, hjälplöshet, bitterhet, en djup och bottenlös svart sorg, miljoner tårar och en känsla av att ha blivit övergiven och ensam. Och allt detta uppblandat med en enorm lycka över en nyfödd baby, som en slags eufori vågar jag nästan påstå. Helt galet! Utan sambons stöd och hjälp vet jag faktiskt inte var jag skulle befinna mej idag.
Många, många gånger tidigare i mitt liv har jag tänkt tanken att pappa inte alltid kommer att finnas här och funderat hur jag skall klara det, men jag hade aldrig klarat av att tänka tanken särskilt länge för det tog så ont, alldeles för ont för att ens orka tänka på det, och hjärtat slog snabbare. Och nu har jag levt den känslan, andats den, känt den ända in i benmärgen, tvingats ta itu med den, känt och klämt på den, haft andnöd när paniken kommit rullande, tagit mej igenom gråtattacker och kämpat mej igenom ändlösa och sömnlösa nätter, men JAG LEVER, vilket jag inte hade trott att jag kommer att göra efter att pappa dött. Så illa hade bara blotta tanken redan känts. Jag lever, jag finns, jag andas! Och det gör så många andra mänskor också som jag älskar, älskar lika mycket som jag älskade pappa!
Sambon sade häromdagen lite försiktigt att han också har börjat se en liten förändring i mej: jag är mycket gladare och piggare än jag varit på mycket länge och jag börjar intressera mej för saker och ting igen.
Har dom senaste veckorna kommit till den instinkten att just den här exakt samma sorgen kommer jag inte behöva gå igenom en gång till. Pappa kan inte dö ifrån mej och lämna mej en gång till, det går inte. Och en sak som jag märkt att jag gjort den här våren, helt i tankarna: jag har gått och sett på knopparna på träden, för nu vet jag, även i den lilla dunkla vrån i hjärnan, att ingen kommer att ringa den här våren och berätta hur mycket knopparna växer varje dag <3
VÅR!! Det är vår hörni! Den har kommit med full fart på bara några dagar, för nu har det också börjat dofta vår. När jag är ute o går kommer det en massa härliga blommiga dofter i näsan, underbart! Det här är dock också på ett vis en tung tid igen, eftersom pappa blev som ett litet barn varje vår, så full av glädje och iver igen efter en lång och dyster vinter. Hans blick blev på nåt vis ljusare och ja, han blev helt enkelt glad på ett helt annat vis än han var på vintern. Han gick omkring ute i naturen, synade träden och ringde och berättade att knopparna på träden nog är lite större nu än dom var i morse. O om våren kom tidigt, som den gjort i år, så "ojade o vojade" han sej över att allting nog är utblommat vid midsommar. Våren var helt enkelt pappas årstid. Tyvärr får han inte vara med oss den här våren och uppleva allt det vackra och gröna i naturen, för pappas tid var inne redan ifjol innan sommaren hade börjat på allvar.
Men jag är här den här våren, precis som så många av mina allra käraste och närmaste. Och jag känner för tillfället att jag börjar leva igen, efter en jävlig sommar i fjol och en lång och dyster höst och vinter. Och vet ni, jag är för första gången på över 10 månader tacksam för att jag lever och för allt som jag ännu har kvar. Är så innerligt tacksam för min sambo som stått ut med mej sen pappa dog, för jag har helt enkelt känt det som om att jag helt enkelt inte orkar, har inte lust, vill inte, bryr mej inte, fråga mej inte.... Har känts som om jag just och just har hållits flytande, med bara näsan ovanför ytan, och det är helt och hållet sambons förtjänst att jag inte drunknat. Drunknat bland ångest, tomhet, hjälplöshet, bitterhet, en djup och bottenlös svart sorg, miljoner tårar och en känsla av att ha blivit övergiven och ensam. Och allt detta uppblandat med en enorm lycka över en nyfödd baby, som en slags eufori vågar jag nästan påstå. Helt galet! Utan sambons stöd och hjälp vet jag faktiskt inte var jag skulle befinna mej idag.
Många, många gånger tidigare i mitt liv har jag tänkt tanken att pappa inte alltid kommer att finnas här och funderat hur jag skall klara det, men jag hade aldrig klarat av att tänka tanken särskilt länge för det tog så ont, alldeles för ont för att ens orka tänka på det, och hjärtat slog snabbare. Och nu har jag levt den känslan, andats den, känt den ända in i benmärgen, tvingats ta itu med den, känt och klämt på den, haft andnöd när paniken kommit rullande, tagit mej igenom gråtattacker och kämpat mej igenom ändlösa och sömnlösa nätter, men JAG LEVER, vilket jag inte hade trott att jag kommer att göra efter att pappa dött. Så illa hade bara blotta tanken redan känts. Jag lever, jag finns, jag andas! Och det gör så många andra mänskor också som jag älskar, älskar lika mycket som jag älskade pappa!
Sambon sade häromdagen lite försiktigt att han också har börjat se en liten förändring i mej: jag är mycket gladare och piggare än jag varit på mycket länge och jag börjar intressera mej för saker och ting igen.
Har dom senaste veckorna kommit till den instinkten att just den här exakt samma sorgen kommer jag inte behöva gå igenom en gång till. Pappa kan inte dö ifrån mej och lämna mej en gång till, det går inte. Och en sak som jag märkt att jag gjort den här våren, helt i tankarna: jag har gått och sett på knopparna på träden, för nu vet jag, även i den lilla dunkla vrån i hjärnan, att ingen kommer att ringa den här våren och berätta hur mycket knopparna växer varje dag <3
fredag 18 april 2014
Ett till resultat
Så har det igen gått 1 månad sen förra resultatet. Tiden går så fort, i alla fall när man har roligt, eller hur brukar man säga?
18.4 ser ut så här:
SEN 18.3 TOTALT
Lår (under rumpan) = -3cm -5 cm
Rumpan (över skinkorna) = -3cm - 5,5 cm
Magen (bredaste) = -3,5cm - 8 cm
Midjan (ovanför naveln) = -3,5cm - 7,5 cm
1 lår = - 2cm - 3,5 cm
VIKT = -3,5kg - 5,4 kg
Sådär, så här ser det ut nu för tillfället. Vikten är nog en besvikelse, efter förra mätningen for det först 1,5kg på en vecka, sedan 800g följande vecka o sen futtiga 300g o veckan därpå steg vikten med 100g!! Ok, vi hade varit på kryssning och kom hem dagen innan jag steg på vågen, så det kanske förklarar saken. O det är alltså 2 dagar sen. Så vägde jag mej då idag, och då visade vågen 1 kg mindre än den visade för 2 dar sen! Jipii!! Hoppas vågen nu också skulle börja sätta lite fart på. Skriver ännu i min matdagbok, men, bör tilläggas, jag följer inte nån enskild diet slaviskt. I veckorna försöker jag hålla mej i ganska korta tyglar, så att jag kan unna mej kanske ett par glas vin på helgen eller lite goda ugnspotatisar. I veckan försöker jag hålla mej på den kalorinivån jag borde (med 700 kaloriers "för lite"intag varje dag), men på helgen gråter jag inte om det far lite över.
Nu är det då bara att blicka framåt och se vad följande veckor hämtar med sej!
18.4 ser ut så här:
SEN 18.3 TOTALT
Lår (under rumpan) = -3cm -5 cm
Rumpan (över skinkorna) = -3cm - 5,5 cm
Magen (bredaste) = -3,5cm - 8 cm
Midjan (ovanför naveln) = -3,5cm - 7,5 cm
1 lår = - 2cm - 3,5 cm
VIKT = -3,5kg - 5,4 kg
Sådär, så här ser det ut nu för tillfället. Vikten är nog en besvikelse, efter förra mätningen for det först 1,5kg på en vecka, sedan 800g följande vecka o sen futtiga 300g o veckan därpå steg vikten med 100g!! Ok, vi hade varit på kryssning och kom hem dagen innan jag steg på vågen, så det kanske förklarar saken. O det är alltså 2 dagar sen. Så vägde jag mej då idag, och då visade vågen 1 kg mindre än den visade för 2 dar sen! Jipii!! Hoppas vågen nu också skulle börja sätta lite fart på. Skriver ännu i min matdagbok, men, bör tilläggas, jag följer inte nån enskild diet slaviskt. I veckorna försöker jag hålla mej i ganska korta tyglar, så att jag kan unna mej kanske ett par glas vin på helgen eller lite goda ugnspotatisar. I veckan försöker jag hålla mej på den kalorinivån jag borde (med 700 kaloriers "för lite"intag varje dag), men på helgen gråter jag inte om det far lite över.
Nu är det då bara att blicka framåt och se vad följande veckor hämtar med sej!
tisdag 15 april 2014
Kryssning
Kom just hen från en trevlig kryssning, vi hade alla barnen med. Vi hade en Family-hytt beställt och vi rymdes hur bra som helst dit, med vagn och allt. Den är lite större än en normal hytt. Utsikt hade vi mot Promenade-sidan så barnen hade roligt att sitta där och titta ut på alla mänskorna som gick där långt nere under dem. Det var inte så mycket folk vilket var riktigt skönt. Man behövde inte stå och köa för att komma in och äta nånstans och det tog inte heller så farligt länge att få sin mat. Vi har ätit och druckit god mat, men känns nog i magen, uppsvälld som en ballong är jag. Det är nog säkert alla kolhydrater som man kastat in skulle jag tro, i o med att jag har försökt undvika dom ganska långt här hemma.
Igår på dagen när båten var i land tog vi det riktigt lugnt bara på båten. Vi var inte alls i land, istället lata vi oss, barnen fick vara och leka och så var vi och samma. Matilda tyckte också det var roligt att plaska lite. Vi var en stund ute på däck och våren har nog kommit till Stockholm redan. Solen värmde på ett helt annat sätt än här hemma. Kanske vi får njuta av våren på allvar nu till påsken.
Igår på dagen när båten var i land tog vi det riktigt lugnt bara på båten. Vi var inte alls i land, istället lata vi oss, barnen fick vara och leka och så var vi och samma. Matilda tyckte också det var roligt att plaska lite. Vi var en stund ute på däck och våren har nog kommit till Stockholm redan. Solen värmde på ett helt annat sätt än här hemma. Kanske vi får njuta av våren på allvar nu till påsken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)